Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att inte vara lik sig

Igår blev jag stoppad av polisen.
Nej jag körde inte för fort.
Inte denna gången.
Det var nykterhetstest och titta-på-körkortet-kontroll.
Jag lämnade mitt körkort.
Polisen såg väldigt bekymrad ut.
"Det är inte speciellt likt"
Nej jag vet.
"Det står iaf här att du ska ha glasögon"
Ja jag vet.
"Men det ser inte alls ut som du"
Nej jag vet.
Men det är jag. 
Jag lovar.
"Det var inte så snygg bild?"

Vem sjutton blir bra på sitt körkort?
Och om jag nu skulle haft ett fejkat körkort. 
Då hade jag väl inte varit 35 år på det!
27, here we go!

Kommentarer

  1. Då ska vi inte prata om passkortet! Amen hallå! Jag tycker det var ett fint körkort men kanske inte så likt just nu. Hm, det körkortet ska du ha några år till...
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Sa de verkligen så "Det var inte så snygg bild"!? Jag tycker du är bra på den bilden. Vad säger de då till alla andra!!!?....och vem ger dem rätt till det!? Kram Sanna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet.
Dricka bubbel. Skratta.
Finnas till. Äta glass.
Smida planer. Förkasta planer.
Skratta lite till.
Och ha det ljuvligt.
Tänk att få ha fina människor i sitt liv.
Att få ventilera. Att få feedback.
Att bli lyssnad på.
Att få lyssna.
Livet är bra fint!
På en vanlig fredag dessutom.