Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med Koh Lipe

Vi åkte ju en sväng till Thailand med.
Till Koh Lipe. 
En timme bort med speedboat. 
Speedboat i Asien är lite, låt oss säga, speciellt.
Det är full gas. Oavsett hur sjön är.
Oavsett hur många som kräks. Troligen även oavsett hur många som trillar av båten.
Men vi kom fram. Och även tillbaka efter några dagar.

Koh Lipe är en yttepytteliten ö.
Det tar dig ca 2 timmar att gå runt. Runt hela ön.
Vi bodde på Pattaya beach. En strand som var precis som potatismjöl.
Både i färg och konsistens.
Alltså alldeles perfekt för att bygga hundratals sandslott.
Vattnet var alldeles turkost.
Och alldeles underbart.


Det kan mycket väl vara så att detta är paradiset. 
På ön finns en huvudgata. Eller gata och gata. En stig mer. Men den har inslag av asfalt. 
Men mest sand dock. 
På huvudgatan fanns allt.
Allt man kan tänkas behöva och vilja ha.
Vi passade på att äta mängder med riktig thaimat.
Lilla O älskade maten även denna gång.
Lilla S var inte lika imponerad. Men frukt och ris kommer man långt på.
Och glass. Inte glömma glass.
Är man i Thailand ska man ta massage. 
Så ofta man kan.
Det gjorde vi.
En timme kostade 60 pix. 
Och var alldeles alldeles underbart.
Lilla O passade på att få tånaglarna fixade. 
Enligt önskemål blev ena fotens naglar gröna. Andra blå.
Snyggast på hela stranden. 

Thailand är svårslaget. 
Vietnam och Lady Elliot i Australien är möjligen bättre.
Men Thailand.
Inte dumt alls. Bra för själen.

Kommentarer

  1. Har aldrig varit i Thailand men blir bra sugen efter att ha kikat på dina bilder. Ha en mysig fredag. Kramisar Tina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.