Mannen är på konferens. Hundarna skäms bort hos farmor.
Därmed var bara jag och halvportionerna hemma imorse.
5.22 öppnade jag ögonen. Och tänkte. Det är väl lika bra att duscha nu.
För man har ju ändå lärt sig den hårda vägen att Lilla S kan vakna precis hur tidigt som helst.
En snabb dusch senare tog jag ett steg ut ur duschen.
Tittade åt höger. Såg en människa på strax över metern.
Jag blev skiträdd. Och skrek.
Den lilla människan skrek.
Och den ännu mindre människan skrek i sin spjälsäng.
Vilken bra start.
530 var hela huset vakna och 2/3 jätteledsna.
För mamman skrämt dem.
Försökte tappert förklara att jag bara blev väldigt väldigt rädd
och inte var beredd.
men det hjälpte föga.
men det hjälpte föga.
Alla återhämtade sig till slut.
Och efter två vändor till dagis var alla barn, kläder, vantar och grejor där.
Hoppet började återvända om dagen.
Tills jag kom till jobbet.
Tills jag kom till jobbet.
Och datorn kraschade.
Det är ju tur att jag iaf köpte blommor till mig själv igår.
Hoppas ni får en härlig alla hjärtans dag!
Hihi (förlåt) vilken start på dagen! Det där kommer nog bli en sån historia ni snackar och skrattar åt när de blir äldre. Kram
SvaraRaderaKan inte hjälpa att le när jag läser detta. Ser det framför mig :)
SvaraRadera