Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att inspireras

Från min lilla stad går ett tjejplan till tjejmilen.
Jag tänkte åka med det. Jag och 69 andra.
Måste ju bli roligt tänker jag!
Igår var första träffen inför all kommande löpning.
och framförallt inför loppet.
Jag testade på gymet som fanns i lokalen.
Det var jag och ett gäng hormonstinna hockeykillar.
Jag lärde mig mycket nytt eftersom de mest pratade.
Mycket jag inte riktigt kände att jag ville veta!
Ni kan ju själva tänka er vad killar i 18-års åldern pratar om...
 
Det är företaget Wellivate som arrangerar tjejplanet.
Jättebra idé! Och kul att träffa så många starka tjejer.
Ska bli spännande att träna ihop!
Vi fick sätta upp mål och visioner för det kommande året.
För en gång skull enkelt då jag har det klart för mig.
Ska "bara" genomföras.
Tyvärr var själva föreläsningen inte så inspirerande som jag hade hoppats på.
Min förhoppning var att vilja ut och springa direkt efter i princip.
Jag ville bara hem och sova...

Kommentarer

  1. Wow, vilken utmaning du givit dig in på! Jag är mäkta imponerad. Och jag håller med om att det är svårt att hitta nya vänner när man är vuxen. Men det går ju så mycket lättare i bloggvärlden. Vi är några bloggerskor i Enköping som träffas regelbundet. Så himla kul.

    Kram Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …