Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha dokumenterat barnen

Jag ville berätta innan. Men ni vet hur det är.
Just såna här saker har en tendens att bli julklappar.
I olika former.
För två år sedan dokumenterade vi Lilla O hos fotografen.
Även om vi tar mycket kort så gillar jag grejen.
Givetvis gjordes samma sak av Lilla S.
Dock en annan fotograf.


Jag valde (ett envåldshärskare-val) Therese på AgentumFoto
Varför?
För att jag gillade glimten i ögat hon fick fram hos barn.
För att hon hade en egen studio. 
För att hon är en egen företagare i uppstart.
För att hon är grym.
Också har hon ett fint namn, bara det liksom.


Frågar ni Lilla S och Lilla O så valde vi henne för att de fick pepparkakor.
För att de fick hoppa i en saccosäck.
För att de fick roliga plastapor. (det är något med mina barn och apor…)
För att hon hade världens mest tålmodiga katt (som är värd "dagens ros" efter vårt besök)

Egentligen skulle vi bara ta kort på Lilla S.
Och kanske något på båda.


Men hon tog fantastiska bilder på barnen.
Där de ser fromma ut som små lamm.
Visst är det imponerande?
För det kan jag banne
 mig inte minnas att de är.

Det svåra nu är att välja ut vilka av alla bilder som ska ramas in. 
För jag tror nog ändå inte att jag ska tapetsera med de 15 olika bilderna.
Men visst är de fantastiska?

Ska visa en riktigt häftig grej vi gjorde av en bild snart med!

Kommentarer

  1. Jättefina bilder på jättefina barn! Älskar det vita som gör att barnen blir grejen. Ser fram emot att se va ni hitta på med bilden :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet.
Dricka bubbel. Skratta.
Finnas till. Äta glass.
Smida planer. Förkasta planer.
Skratta lite till.
Och ha det ljuvligt.
Tänk att få ha fina människor i sitt liv.
Att få ventilera. Att få feedback.
Att bli lyssnad på.
Att få lyssna.
Livet är bra fint!
På en vanlig fredag dessutom.