Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med lagom mycket pyssel

Vi är inga frekventa pysslade men ibland händer det.
Vi hittade två vackra vedträn ute. Som tur var torra dessutom.
Trots regnet de senaste veckorna typ…
Vedträna dekorerade halvportionerna med nyckelpigor.
Som tur var fanns det förklistrat på nyckelpigorna och enbart en skyddslapp behövdes tas bort.
Så ja. De klarade det faktiskt själva. Och gjorde det helt själva.
Till och med 1.5 åringen.
(varför han har haklapp? Precis fikat. Inte för att fånga nyckelpigor)

Lilla S skapelse var lite mer rörelse. (till vänster)
Lilla O verkar vara mycket för rättvisa och radade upp sina på rad. 
För alla skulle få se samma sak. 

Men jag tycker faktiskt de blev vackra.
Så de gör sig i fönstret. 

Etiketter:

Kommentarer

  1. A House With A View27 december 2013 kl. 22:49

    Ja de blev ju huuur charmiga som helst ju :) Vilka duktiga kids :)

    Många kramar aka

    SvaraRadera
  2. TIDSOPTIMISTEN28 december 2013 kl. 01:03

    Riktigt vackert och fint med rörelsen, en pysselhakklapp är nog inte helt fel det heller ;)

    Go' fortsättning <3
    Kram Ullis

    SvaraRadera
  3. Anonym30 december 2013 kl. 21:25

    Hej! Jag hittade hit efter att jag insåg att det ju är DU som skriver Blt's lördagsspalt!! Så jag surfade helt enkelt vidare och hittade hit till din blogg.
    När jag ändå är här så vill jag passa på att tacka hjärtligast för den trevliga julgranshuggningen som vi fick vara med på! Och såklart önska er ett riktigt gott nytt år! Lycka till med nyårsplanen ;)
    Mvh,Vero

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...
10 kommentarer
Läs mer

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag. Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke. På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)  Så gulligt att jag nästan dog sötdöden.  Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var. Jag: Det är alla hjärtans dag idag.  Lilla o: va ä dä? Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama? Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen) Jag: Någon mer? Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken) Jag: Ingen annan som du tycker om? Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)!  Jag: Ngn mer kanske? Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin)  Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon...
5 kommentarer
Läs mer

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat ig...
9 kommentarer
Läs mer