Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med julgranshuggning

Idag var det julgranshuggning.
Trots att det inte var snö.
Det gick ändå ganska bra.
Lilla S blev skitsur när han fick grillad korv i bröd.
 För tydligen ville han enbart äta kanelbulle och korvbröd med ketchup. 
Definitivt inte korv.
Fattar väl vem som helst.
Lilla O var superglad. Nästan alla kompisar på plats!

Alla barn åkte traktorsläp. 
Alla familjer jagade sin julgran.
Sen kom stenåldersmannen Hedenhös.
Aningens oväntat.
Han efterlyste en kuljul. Och strödde sagogryn över alla.
Det gav lycka minsann. 

Som tur var träffade Hedenhös på tomten på vägen hem. Lite otippat.
Tomten avkrävde en ringdans. Och man kan ringdansa runt pickup med släp fullastat med granar. Det funkar minsann utmärkt!
Barnen var mycket förvånade över att tomten hade örhänge!
Men tomten förklarade pedagogiskt att alla moderna tomtar minsann hade det.
Så nu vet ni. Kolla nästa gång ni ser en tomte.

Självklart hade tomten med sig paket till alla barnen som varit snälla.
Dvs alla barnen. Men tydligen inga föräldrar. Märkligt.

Vi styrde upp det sen. Så föräldrarna inte skulle känna sig ledsna.
Det serverades lite fika. Allt det där jag lagt ut på instagram i veckan ni vet.
Gott gott :)
Men allra bäst, huset fullt av vänner.
Huset fullt av ungar. 
Huset fullt av kaos.
Det var en fantastisk dag.
Jag är så tacksam för mina fina vänner!
Nu dör vi lite i soffan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.