Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att skapa en plan

Sitter i soffan under filten och tittar på Skrotnisse
Nej, det är inte mitt filmval. 
Men jag har mysigt sällskap under min filt.
Lilla O tittar fascinerat. Och lilla S har somnat som en klubbad säl.

Natten bjöd på alldeles för lite sömn och för mycket tankar.
Vissa nätter är så.

Nu försöker jag skapa en plan. 
En plan för nästa år.
En plan för 2014.
Vad jag vill göra. Vad jag vill fokusera på.
Vad som ska få mig att må bra.
Vad som ska göra mig lycklig.
Vad som ska ge mig nya utmaningar.
Jag tror jag behöver göra en plan.
För att få lite ordning.
Så slipper jag kalla det nyårslöfte också.
Det får heta nyårsplan.

Klänningen inför nyår är i allafall klar.
Tror den gör sig i en fjällstuga. Troligen tillsammans med just de skorna med.
Att fira nyår i fjällen är nytt. 
Tidigare år har vi varit hemma. Och haft fest.
Det har varit väldigt kul så klart. Annars hade vi inte fortsatt i så många år.
Men för att få variation och nytänk testar vi fjällen.
Vem vet, kanske blir det någon fest nästa år. 
Och kanske hos någon annan. 
Och kanske blir vi bjudna!
För nu är traditionen bruten.
Och ibland är det vad som behövs.

Skumpa. Det blir det däremot.
Det är jag ganska säker på.

Planerar ni några nyårslöften?

Kommentarer

  1. Vilken snygg klänning och vad snyggt den sitter!! Just det nyårslöfte. Nyårsplan låter bättre. Efter rent för mycket godis, kakor mm tänkte jag ta det vanliga ska inte äta godis... Har dock ändrat det från nyårslöfte till jullöfte. Julen är över och inget mer godisätande på ett tag... Ej ett helt år men fram till G- varvet i alla fall. Så mu sitter jag här med abstinens ;)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Oj! Vad duktig du är! Jag har tänkt tanken. Och iaf inte ätit godis förrän nu ikväll. Det är att betecknas som bra i min värld…katastrof. Jag vet! Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.