Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med frukost i det stora landet i väst



Alltså. Det finns ju miljoners miljoner frukostställen i New York.
Det finns väldigt mycket Dinners. Men det. Det är inte riktigt min grej kan jag säga.
Så vi valde lite andra ställen.

Jag älskar ju inredning. Och Balthazar var ett härligt ställe när det kom till inredning.
Vi kom dessutom precis innan rusningen. Mitt i vår frukost var restaurangen knökfull och det var kö.

Tyvärr förstod vi inte riktigt varför. Men de är väldigt kända för sina egg benedict.
Det är ju verkligen inte min grej. 
Men de hade väldigt god caffe latte. Väldigt god.
Jag är en temänniska. Alltid. Förutom när jag lyxar på semestern.
Då dricker jag caffe latte. I mängder.
Det är lite chockartat. Särskilt för magen.
Ett ställe som däremot levde upp till sitt rykte var Le Pain Quotidien.
Vilket ställe.
Eller ställen. För det finns massor.
Deras yoghurt parfait med granola och färska bär.
Den var. Den var precis så där perfekt som den ska vara.
Inredningen var robust, vacker och en känsla av fransk landsbygd.
Det stora bordet i mitten. Det ville jag ta med mig hem.
Men jag var ganska säker på att det vägde mer än 23 kg.

De hade fantastisk caffe latte så klart.
Och underbar varm choklad. En stor kopp skummad varm mjölk.
En liten kanna flytande choklad att hälla i.
Det där extra. Det där som gör att det blir lyxigt.
Och ombonat.


Jag ska försöka att inte nämna mer om maten.
Möjligen att vi inte åt på någon snabbmatkedja. 
För det. Det är inte heller min grej.
utan istället på fantastiska italienska kvarterskrogar.
På franska fincafé. 
Och på ett hemskt mexikanskt ställe. Men det ska vi inte prata om. Alls.



Kommentarer

  1. Nu måste du ju berätta om det mexikanska stället, blev ju nyfiken. :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.