Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med deppdag

Idag var det en sån där dag.
Ni vet en sån där allt känns lite extra grått och tråkigt.
Jag tyckte det mesta var skräp.
Jag är väldigt känslig för sinnesstämningar.
Vilket man kanske inte tror. 
Det ger en viss berg-o-dal-bane-känsla i livet.
Ibland är det så.
Särskilt den där tiden i månaden när man helst vill ligga under täcket.
Och äta mängder med choklad. 

Vet ni vad som slutligen hjälpte?
Ett rejält träningspass.
Ett köra-rakt-ini-kaklet-pass.
Styrka-spinning. 90 minuter.
Kan ta livet av precis vem som helst tror jag.
Men vad bra det var.
Och vilken energi det gav.
Så mycket energi att jag direkt när jag kom hem beställde färg att måla om sovrummet.
Nej mannen är inte hemma.
Men man måste förstå att det är det som händer när man köper nya sängar.
Och så behöver vi nytt överkast.
Nya påslakan.
Nya kuddar. 
Blir bra det där.
När det blir klart.
Tills dess är dagens lärdom. Börja träna ordentligt igen.
Det gör banne mig susen. 
Iaf på mig.
Så nu kör vi!


Kommentarer

  1. Hittade inga hyacinter idag, snyft.......ja fy tusan vad jag borde börja träna, men först måste jag hittar energi för att få häcken ur soffan........Kramisar Tina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.