Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med Central Park

Central Park är kanske inte som mysigast i ruggigaste november.
Men vi passade ändå på att hyra cyklar och ta oss runt hela parken.
Och vacker. Det är den. Oavsett ålder.



Med tanke på att inget i parken är naturligt utan att allt är byggt.
Om än för länge sedan.
Så är det imponerande.
På alla de sätt.


Det finns fantastiska vyer.
Perfekta joggingslingor. Dock hade jag inga träningskläder med mig.
Massa människor att studera.
Konstnärer i alla art-former du kan tänka dig. Och några till.


Det enda vi saknade på vår eftermiddag var ett cafe som ville servera glass.
Inomhus. 
För det var inte direkt värmebölja när vi var där.


Åker man till New York med barn finns det massa roligt att titta på och göra i Central Park.
Speciellt på sommaren så klart. Då är parken knökfull med människor.
Men övriga årstider står lekplatserna redo, isrinken är på plats, 
miljoners korv och glassförsäljare (utomhus),
det finns zoo för barnen, konstnärer som blåser de största såpbubblor jag någonsin sett.
Människor som sjunger. Och spelar. 
Skrattar och ler. 
Väl värt ett ordentligt besök.
Oavsett om du ligger på en picnicfilt i juli, cyklar i november,
kastar snöbollar i januari eller joggar i maj.

Kommentarer

  1. Hihi där har jag åkt skridskor! Åh älskar new york!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.