Det där med att vara lite envis

Det är tisdag idag. Det betyder löpning på lunchen. Med kollegor.

Men alla kollegor hade ursäkter. Vissa bra. Andra sämre.

Men jag tänkte att jag skulle ut iaf. 

Även om det är dödens tråkigt att springa själv.

När jag packade upp väskan visade det sig att jag glömt löparjackan.

Skönt. Det regnade och blåste som tusan.

Frös från steg ett till slutet.

Skorna blev dyblöta direkt. 

Eftersom jag hade mina asics racer så går vattnet mysigt upp underifrån med. 

Först joggade jag 1.5 km, sen maxade jag i 2 km, för att sen jogga i 1,5 km.

Ingen lång runda. 

Planen var maxningen. För att få en tid på den.

En referens att jämföra med.

Eventuellt har jag tyckt synd om mig själv varenda minut sen dess.