Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med gamla minnen och stora staden


Jag jobbar i stora staden ibland. Stockholm alltså.
Och ibland hinner jag med att träffa människor jag känner privat.
Denna gången kom ett sådant tillfälle.
Det blev drinkar. Det blev middag på Grill.
Fantastiskt ställe. 
Ångrade att jag inte tog med kameran. Ångrade mig hela kvällen.
Dessutom har de god mat.

Och sällskapet var superbt.
Allt var precis som förra gången. 
För sisådär fem år sedan. 
Vi löste världsproblem. Pratade livskriser.
Diskuterade öden och äventyr.
Mindes saker.


En visning av lägenheten hanns också med. 
Tony köpte en lägenhet, renoverade den helt.
Sen brann den. Helt och hållet.
I återskapandet fick han hjälp av Husräddarna på TV3.
Så många av er har säkert sett hans lägenhet när de sände programmet.
Roligt att få se den live nu med. 
Jag gillar sänggaveln.
Men det jag gillar mest i sovrummet är ramen på sängbordet.
Där i finns en lapp som Tony skrev till sin mamma när han var liten.
Husräddarna tog hjälp av hans familj för att addera upp personliga minnen 
i en lägenhet där precis allt gått förlorat.



Tavlan på väggen. 
Visst är den fantastisk?
Det är ett fotografi av lägenhetsägaren som liten.
Något omgjort. Men så otroligt fin.
Och så han.
På alla sätt.
De hade verkligen lyckats.
Många detaljer var väldigt genomtänkta.
Och att man i princip kunde styra hela lägenheten från en app.
Det är coolt det.

Innan jag lämnade stora staden hann jag träffa en uppsättning till av vänner från förr.
Och snusa bebis. Det är minsann inte dumt det heller!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där med att ha varit på baluns

Igår var det baluns.  Överraskningsmiddag för en nybliven 40 åring närmare bestämt. Så inatt inkasserades hela 3 timmar sömn.  Det blir man ett riktigt charmtroll på om ni undrar.  Eller mest troll faktiskt. Men det var värt det.
Och denna gången var det ingen gammal vän. Utan en ganska ny förmåga.
Tänk att få träffa nya människor. Som man kommer nära. I vuxen ålder.
Det är en ynnest.