Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med gamla minnen och stora staden


Jag jobbar i stora staden ibland. Stockholm alltså.
Och ibland hinner jag med att träffa människor jag känner privat.
Denna gången kom ett sådant tillfälle.
Det blev drinkar. Det blev middag på Grill.
Fantastiskt ställe. 
Ångrade att jag inte tog med kameran. Ångrade mig hela kvällen.
Dessutom har de god mat.

Och sällskapet var superbt.
Allt var precis som förra gången. 
För sisådär fem år sedan. 
Vi löste världsproblem. Pratade livskriser.
Diskuterade öden och äventyr.
Mindes saker.


En visning av lägenheten hanns också med. 
Tony köpte en lägenhet, renoverade den helt.
Sen brann den. Helt och hållet.
I återskapandet fick han hjälp av Husräddarna på TV3.
Så många av er har säkert sett hans lägenhet när de sände programmet.
Roligt att få se den live nu med. 
Jag gillar sänggaveln.
Men det jag gillar mest i sovrummet är ramen på sängbordet.
Där i finns en lapp som Tony skrev till sin mamma när han var liten.
Husräddarna tog hjälp av hans familj för att addera upp personliga minnen 
i en lägenhet där precis allt gått förlorat.



Tavlan på väggen. 
Visst är den fantastisk?
Det är ett fotografi av lägenhetsägaren som liten.
Något omgjort. Men så otroligt fin.
Och så han.
På alla sätt.
De hade verkligen lyckats.
Många detaljer var väldigt genomtänkta.
Och att man i princip kunde styra hela lägenheten från en app.
Det är coolt det.

Innan jag lämnade stora staden hann jag träffa en uppsättning till av vänner från förr.
Och snusa bebis. Det är minsann inte dumt det heller!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en...

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen. Den var aningens bättre än själva drickandet av dem. Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där med den magiska hösten

Det må vara tråkigt att sommaren är över.  För det är den nog. Tom jag har börjat använda strumpor. Bedrövligt. Men hösten. Det är något speciellt med hösten. Något magiskt. Färgerna. Luften.  Det går liksom inte att låta bli att le. Går inte att låta bli att säga ååå vad vackert. För femhundraartonde gången.