Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med gamla minnen och stora staden


Jag jobbar i stora staden ibland. Stockholm alltså.
Och ibland hinner jag med att träffa människor jag känner privat.
Denna gången kom ett sådant tillfälle.
Det blev drinkar. Det blev middag på Grill.
Fantastiskt ställe. 
Ångrade att jag inte tog med kameran. Ångrade mig hela kvällen.
Dessutom har de god mat.

Och sällskapet var superbt.
Allt var precis som förra gången. 
För sisådär fem år sedan. 
Vi löste världsproblem. Pratade livskriser.
Diskuterade öden och äventyr.
Mindes saker.


En visning av lägenheten hanns också med. 
Tony köpte en lägenhet, renoverade den helt.
Sen brann den. Helt och hållet.
I återskapandet fick han hjälp av Husräddarna på TV3.
Så många av er har säkert sett hans lägenhet när de sände programmet.
Roligt att få se den live nu med. 
Jag gillar sänggaveln.
Men det jag gillar mest i sovrummet är ramen på sängbordet.
Där i finns en lapp som Tony skrev till sin mamma när han var liten.
Husräddarna tog hjälp av hans familj för att addera upp personliga minnen 
i en lägenhet där precis allt gått förlorat.



Tavlan på väggen. 
Visst är den fantastisk?
Det är ett fotografi av lägenhetsägaren som liten.
Något omgjort. Men så otroligt fin.
Och så han.
På alla sätt.
De hade verkligen lyckats.
Många detaljer var väldigt genomtänkta.
Och att man i princip kunde styra hela lägenheten från en app.
Det är coolt det.

Innan jag lämnade stora staden hann jag träffa en uppsättning till av vänner från förr.
Och snusa bebis. Det är minsann inte dumt det heller!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.