Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha blivit scannad och fått skratta lite till

Här har jag, och några fina människor spenderat helgen.
På ett fantastiskt ställe. 
Med en underbar utsikt.
Jag har hört om ljuset på Bjärehalvön innan. 
Men nu. Nu förstår jag.

Innan jag visar bilder av ljuset. 
Måste jag berätta och en cool grej vi gjorde!
På Torekov Hotell har de en hälsoprofil.
Tackvare denna kan man göra kroppsmätningar hos dem.
Jag har spanat på det tidigare men aldrig riktigt vågat.

Vi tre tjejer blev kroppscannade i en Inbody 720 kroppsskanner.
Det pep och blinkade som värsta TV-spelet.


Puls och blodtryck dokumenterades också
Sen fick vi det. Svart på vitt. Resultatet. 
Och en guidning genom det av en fantastisk människa. 
En personlig tränare. Som inte sågade oss.
Snarare berömde.
Jag har ett hårt skelett. Blir jag påkörd bryter jag ingenting.
Kanske inte så. Men nästan.
Har man växt upp under åttiotalet när "mjölk ger starka ben"-kampanjen var som starkast. Så har man.
Den oväsentliga BMI mätningen gjordes. För den visar ju egentligen ingenting.
Den säger inget om varken muskler, fett, mineraler, proteiner eller något annat.
Jag har en bra skelettmuskelmassa. 
Jag är starkare än genomsnittet för min ålder. 
Min höger och vänster sida är ungefär lika starka. (det är bra. Annars ligger ryggen i riskzonen)
Det som var något dåligt var vätskenivån i kroppen. 
Något hög. Inte för hög. Men något hög.
Detta beror troligen på att man äter för mycket salt.
Det är ju väldigt mycket salt i all mat. Dvs allt du inte gör själv från grunden.
Och ibland. Ibland är det lite si och så med det.
Hoppas det blir bättre tack vare matkassen. Räddaren i nöden.
Samma sak är det med socker. Som jag uppbarligen får i mig för mycket.
Mätningen visade på för lite fettmassa. Mer fett får det bli.
Nyttigt fett då. Avokado. Nötter. Lax. 
Typ. Jag som ändå tyckte jag fick till det.
Gör om gör rätt.
Han sa som tur är att rött vin. Det är bra det.
Vi började i den änden.


Efter att ha legat i blöt. I den varma poolen inomhus. 
I de fantastiska poolerna utomhus.
Efter att ha bastat. 
Efter att ha pratat. Skrattat. Gissat musik.
Tagit roliga kort. Stress duschat.
Så satt vi där. Redo att äta en god tre rätters middag.
Skratta lite mer. Skåla i gott rött vin.


Och tycka livet är ganska fantastiskt.
Tänk om man alltid hade det såhär?

Tack finaste vänner.
Ni som inte var där. Åk dit.
Ni ångrar er inte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.