Det kom en inbjudan.
En spontan härlig inbjudan.
Om en italiensk afton.
Det. Det tackar man banne mig inte nej till.
Särskilt inte i sällskap av fina flickor.
Bubblor i glasen. Bubbliga skratt.
Underbart god mat.
Högt till tak. Skönt att få lätta på allt.
Skönt att få höra vänner prata. Om allt. Om inget.
Och sa jag att det var god mat?
Den där pastarätten. Den var to-die-for.
Det var choklad till efterrätt.
Men inte ens den slog pastan.
Då förstår ni.
Och jag glömde ta kort på efterrätten.
Skyller på matkoma.
Kommentarer
Skicka en kommentar