Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med oljepengar

Alltså jo. Jag lever.
Men det har varit. Eller är. En hektisk vecka.
Det jag ville visa var att jag var i Norge med jobbet. 
Ni vet landet i väster. Med en hiskelig massa oljepengar.
Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Därav usla mobilbilder. 
Bodde första natten på Scandic Fornebu. Vilket fantastiskt hotell!
Vilka detaljer!

Kolla stjärnhimmeln över receptionen. Fanns en likadan över baren.

Hela foaljen var full med färgglada soffor och stora svampar. 
Det fanns stickade lampor på alla rum. 
Och fantastiska målningar över hela väggen.
Verkligen saker man blir glad av. 
På vägen till Telenors HQ passerade vi Statoils kontor. Dock inte HQ.
Vi kan säga att arkitekten gått all in.
Och att de eventuellt har lite oljepengar att göra av med. 
Det som syns på undersidan av andra våningen är skärmar. 
Som visar olika glada bilder. Ala flower power.
Men just det. Det var Telenor HQ vi skulle till.
För att titta på presentationen i 3D bion, kolla i deras coola presentationslab.
Och titta på byggnaden. 
Ni ser den röda texten högst upp?
Den är rullande. Det är en dikt som rullar. På 256 meter list.
Om du står där i 90 minuter så kan du läsa hela.
Den är dessutom ganska svår. 
Aningens märklig installation.


Vi åkte till Jelöya. Bodde på en gammal ombyggd radiostation.



Dansade till rockbillymusik. Och drack drinkar. 
Klädd i fina klänningar. Med fina kollegor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.