Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att skämmas bort

Upplevelser är de bästa presenterna man kan få. 
Och när jag fyllde år fick jag en lyx spa behandling för håret inklusive klippning
tillsammans med trevlig sällskap.
Igår stuvades därför hela familjen ini bilen. Aningens försenade som vanligt. 
Efter en fin fika på Duvanders. Ja det var Kristianstad vi höll till i.
Var det dags för mig och systra mi att påbörja resan mot ett nytt snyggare jag :)
Svägerskan anslöt efter en timme.

Det blev nya slingor. Ljusare och mörkare.
Till det en caffe latte. Och chokladbit. Fint det.
Efter var det massage. Insvept i ett duntäcke.
Ni förstår va? Insvept i ett duntäcke!
Massage av hårbotten.
Jotack. Jag somnade nog en liten stund.
Något yrvaken blev jag sedan även klippt.
'
Om jag kände mig snygg sen?
skojar du eller? 
Underbart!
Lägg sedan till en fantastisk buffe, bubbel och dessert.
Och att barnen hade haft superkul på Naturum.
Hela familjen glada och nöjda. 
(mannen fick lunch på pölsemannen. Så hans dag var räddad)

De bästa presenter är upplevelser. Särskilt tillsammans med fina människor.
Ska jag leva länge på.
Tack finaste ni!

Kommentarer

  1. Tack själv för en supermysig dag :-) Kram systern

    SvaraRadera
  2. Så skönt att få bli ompysslad o bara vara. Snygg som tusan är du. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  3. Vi är så glada att du är nöjd! Det var verkligen en trevlig dag! Kram Sanna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom