Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med insjö

Vi bor väldigt nära en insjö. Det är sådär med insjöar tycker jag. 
Jag gillar havet. Saltet. Tången. Doften. Vågorna.
Min man gillar sjön. För han gillar inte saltet. Tången. Doften. Eller sanden. 
Definitivt inte sanden. 
Märkligt. Det är ju det bästa.
Fördelen med insjön är iaf att det är löjligt varmt i vattnet. 25 grader är det uppe i. 
Det är nästan galet. 
Imorse var vi där och badade en sväng. 
Tittar ni nog på bilden uppe till vänster så ser ni Lilla O.
Platt på bryggan. Han fiskar med sin hov om ni undrar.
Ikväll blev det ett nytt bad efter ett riktigt hårt crossfitpass.
Det sista badet var definitivt det bästa.

Idag har varit en planeringsfri semesterdag. Lite läskigt.
Och välbehövligt.
Vi passade på att hämta 15 liter blåbär. Tre olika sorter. 
Från den lokala odlaren. Närproducerat. Ekologiskt. Och väldigt väldigt gott.
Jag ska njuta hela vintern av det.
Det kallas vardagslyx. Om ni undrar. 

Att jag äntligen mår bättre. Gör att kreativiteten kommer tillbaka.
Så nu har jag tusen nya idéer i huvudet.
Idéer på saker som bara MÅSTE göras. Allt från enkla smågrejer till stora poolbyggen.
Vi får väl se hur det går med det.
Andra fördelar med att må bättre är att man träffar så fina människor.
Som igår.
När jag fick sitta på en altan i solnedgången. Dricka skumpa.
Äta räckor. Ostar. Oliver. Och en massa godsaker.
Lyssna på fin musik.
Njuta av vackra. Kloka. Vänner.
Ni är underbara. Det är ni banne mig. 



Kommentarer

  1. 15 l blåbär hade jag inte tackat nej till, jösses så lyxigt. Underbara bilder men jag är som du o föredrar havet, men det är klart att bada i 25gradigt vatten är ju inte helt fel. Kan faktiskt rekommendera campingliv, helt otroligt att jag skriver det.....men det har varit en grymt rolig resa. Kramisar Tina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.