Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med festival. Och sura barn.

I närmsta staden är det festival. Skärgårdsfest
Och vädret gjorde att det kändes som medelhavet. Underbart!
Det var en massa aktiviteter i hela centrum. Riktigt skön stämning!
Vi gjorde lite pittstopp, för att äta glass så klart. För att äta korv. Så klart.
Eller de av manligt kön i familjen åt korv. Jag är så trött på korv efter att ha haft semester med barnen.
Det är ju deras absoluta favoriträtt. Ja mannens med för den delen.
INTE min.
Vi åkte karusell. Lilla O ville åka de allra värsta. Men pappan sa nej. 
Mamman hejade på Lilla O men fick bita sig i kinden. Hoppas det håller i sig.
Vi fick äta lunch. På en uteservering. Med live musik.
Jag älskar live musik. Och uteserveringar.
Mer sommar än så blir det inte.
 Lilla O tyckte att NAIS och Piratbyn var bäst. 
NAIS hade en gymnastikcirkel för barn. Eventuellt gick Lilla O 58 varv i den. Cirka.
De stackars ledarna bara log. 
Piratbyn var också en succé. Fantastiskt engagemang ligger bakom.
Barnen får skattkarta. De får göra uppdrag på en hel drös stationer.
De får göra svärd. Piratflaggor. De får fika. De blir piratmålade med tatueringar.
De får guldpeng (=skatten).
Och allt. Allt är gratis. 
Det är nästan helt galet.

Lilla O är väldigt nöjd över sitt svärd. Helst skulle det också sova i sängen i natt.
Lilla S var inte imponerad av festen. Inte alls.
Därför passade han på att skaffa en snorig näsa och att vägra äta.
Allt för lite uppmärksamhet.
Lilla O körde hela sitt register efter att föräldrarna vägrade vara kvar i piratbyn. Efter två timmar där.
Hela registret. Med dans, fäktning, skrikande, sprattlande på marken, slitande i skrikande lillebror, kastande med saker. 
Sådär charmigt som man verkligen vill att ens barn ska vara. Särskilt på stan.
Denna skylt fanns på festen. 
Dock verkade det inte fungera i verkligheten.

Givetvis somnade båda barnen i bilen på väg hem. Vid femtiden.
Charmigt. Då är det nämligen nästan omöjligt att få dem i säng.
Men nu sover de äntligen. Och jag. Jag sitter här och önskar att jag var där.
På festen. Där det spelas massa härlig livemusik ikväll.
Skrattas och dricks drinkar. 
Nåväl, vad är väl en bal på slottet?

Ps. Imorgon fyller Lilla S 1 år. Hur är det möjligt?


Kommentarer

  1. Härligt med festivalstämning :) Och vilka härliga bilder! Nog känner jag igen det där med att styra måltiderna efter barnen, det har jag gjort många semestrar :) Inte alltid lätt att vara småbarnsförälder :))

    Stöööörsta kraaamen aka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …