Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha släktbaluns

Halvportionen fyllde 3 år igår. 3!! Det är helt galet.
Jag förstår fortfarande inte att det är sant. 
Vi firade med släktbaluns även för Lilla S.
Eventuellt har vi bortskämda barn.
Eventuellt bidrog vi lite själva. Men bara lite.
Nu finns det iaf studsmatta (kommer eget inlägg om den, då den är nedgrävd), 
massa lego, metspö med fiskar, cykel, kling & klang, "pusseluskan"
bilar att krocka listerna med, traktorer, och överfulla garderober.

Huset var fullt. Och då saknades åtta personer.
Märkligt, ingen av oss har särskilt stor släkt. Ändå kom 23 vuxna och 6 barn.
Det var lite kaos. 
Det är gärna det när en treåring och en ettåring ska öppna högvis med paket. 
Det åts en massa god mat. Som vi strategiskt hade beställt. 
Mycket klokt av oss om du frågar mig.
Tårtorna däremot. De hade Lilla O beställt av mamman.
Chokladtårtor. Med kolaglasyr. Med grädde i olika färger.
Med kristyr. Med chokladhjärtan. Med högvis med olika strössel.
Om de var mäktiga? 
Eventuellt.
Och för att vara säker på att alla skulle få en sockerchock serverades
chokladsås, maränger, grädde och glass till. 
Bananerna glömde jag ta fram...

Kalaset blev lugnare först senare på kvällskvisten.
Då de tre musketörerna slog sig ned i soffan för att titta på TV.
Men innan dess hade de haft väldigt kul.
Och det är väl ändå det som räknas. 
Och nästa år ska vi dela ut öronproppar i dörren.

Jag fick också presenter.
En fantastisk bukett rosor, som doftar helt ljuvligt!
Tine K brickan som stått på önskelistan.
Ett jättefint halsband med matchande armband. 
Och upplevelser.
Träningsupplevelser med kusinen.
Styling, spa, mat och dryck med syster och svägerskan.
Lycka!
Nu. Sängen. Känns som om jag drack två flaskor vin igår.
Och det starkaste jag drack var ett halvt glas cola light. 
Baksmälla av sockerchocken kanske?
Gonatt.

Kommentarer

  1. Tack för ett trevligt kalas! Det var en härlig blandning av bebisar, busiga barn, tonåringar medelålders och mer förädlade människor. Själv blev jag inkastad i fängelsehålan där jag blev bunden och itusågad, bara det gör ju ett kalas lyckat!!!:) kram Sanna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.