Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha släktbaluns

Halvportionen fyllde 3 år igår. 3!! Det är helt galet.
Jag förstår fortfarande inte att det är sant. 
Vi firade med släktbaluns även för Lilla S.
Eventuellt har vi bortskämda barn.
Eventuellt bidrog vi lite själva. Men bara lite.
Nu finns det iaf studsmatta (kommer eget inlägg om den, då den är nedgrävd), 
massa lego, metspö med fiskar, cykel, kling & klang, "pusseluskan"
bilar att krocka listerna med, traktorer, och överfulla garderober.

Huset var fullt. Och då saknades åtta personer.
Märkligt, ingen av oss har särskilt stor släkt. Ändå kom 23 vuxna och 6 barn.
Det var lite kaos. 
Det är gärna det när en treåring och en ettåring ska öppna högvis med paket. 
Det åts en massa god mat. Som vi strategiskt hade beställt. 
Mycket klokt av oss om du frågar mig.
Tårtorna däremot. De hade Lilla O beställt av mamman.
Chokladtårtor. Med kolaglasyr. Med grädde i olika färger.
Med kristyr. Med chokladhjärtan. Med högvis med olika strössel.
Om de var mäktiga? 
Eventuellt.
Och för att vara säker på att alla skulle få en sockerchock serverades
chokladsås, maränger, grädde och glass till. 
Bananerna glömde jag ta fram...

Kalaset blev lugnare först senare på kvällskvisten.
Då de tre musketörerna slog sig ned i soffan för att titta på TV.
Men innan dess hade de haft väldigt kul.
Och det är väl ändå det som räknas. 
Och nästa år ska vi dela ut öronproppar i dörren.

Jag fick också presenter.
En fantastisk bukett rosor, som doftar helt ljuvligt!
Tine K brickan som stått på önskelistan.
Ett jättefint halsband med matchande armband. 
Och upplevelser.
Träningsupplevelser med kusinen.
Styling, spa, mat och dryck med syster och svägerskan.
Lycka!
Nu. Sängen. Känns som om jag drack två flaskor vin igår.
Och det starkaste jag drack var ett halvt glas cola light. 
Baksmälla av sockerchocken kanske?
Gonatt.

Kommentarer

  1. Tack för ett trevligt kalas! Det var en härlig blandning av bebisar, busiga barn, tonåringar medelålders och mer förädlade människor. Själv blev jag inkastad i fängelsehålan där jag blev bunden och itusågad, bara det gör ju ett kalas lyckat!!!:) kram Sanna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.