Det där med att ha en studsmatta

Ja vi har då blivit med studsmatta.

Det där som jag sa aldrig skulle hamna i min trädgård.

HAHA. Där fick jag.

Och det kan vara så att jag hoppar mest. Nästan iaf. 

Eftersom Lilla O är en fegis när det kommer till höjder. 

Saker man inte kunde ana för övrigt...

Men när han fick testa en likadan hos vänner så gick det alldeles utmärkt att studsa.

Och visst. Den är inte lika ful. 

Eftersom den inte syns lika mycket som de blåa en meter upp i luften.

Denna är alltså gjord för att grävas ner.

Vi hittade den på studsexperten

efter rekommendation från flera vänner.

De var ruskigt snabba. Vi beställde den på kvällen. De ringde och bekräftade dagen efter.

Och följande dag var den här. 

Sen skulle bara gropen grävas.

80 cm djup i mitten och sedan skålformad.

Det tog ett tag.

Jag förespråkade maskiner men det var tydligen inte ett alternativ. 

Men. Bra blev det.

Halvportionerna är supernöjda. 

Mamman med.

Vi studsar som galning. Jag försöker lära mig konster.

Eller komma ihåg de jag en gång kunde.

Men kroppen är aningens räddare numera. 

Och man slipper skyddsnät. För det är helt enkelt inte så långt att trilla. 

Och nej. Man bör inte gräva ner den mitt i rosenrabatten. 

Så det struntade vi i.

Jädra bra träning är det. 

Och kul! Roligast när barnen sover...