Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha en studsmatta


Ja vi har då blivit med studsmatta.
Det där som jag sa aldrig skulle hamna i min trädgård.
HAHA. Där fick jag.
Och det kan vara så att jag hoppar mest. Nästan iaf. 
Eftersom Lilla O är en fegis när det kommer till höjder. 
Saker man inte kunde ana för övrigt...
Men när han fick testa en likadan hos vänner så gick det alldeles utmärkt att studsa.
Och visst. Den är inte lika ful. 
Eftersom den inte syns lika mycket som de blåa en meter upp i luften.
Denna är alltså gjord för att grävas ner.
Vi hittade den på studsexperten
efter rekommendation från flera vänner.
De var ruskigt snabba. Vi beställde den på kvällen. De ringde och bekräftade dagen efter.
Och följande dag var den här. 
Sen skulle bara gropen grävas.
80 cm djup i mitten och sedan skålformad.
Det tog ett tag.
Jag förespråkade maskiner men det var tydligen inte ett alternativ. 
Men. Bra blev det.
Halvportionerna är supernöjda. 
Mamman med.
Vi studsar som galning. Jag försöker lära mig konster.
Eller komma ihåg de jag en gång kunde.
Men kroppen är aningens räddare numera. 
Och man slipper skyddsnät. För det är helt enkelt inte så långt att trilla. 
Och nej. Man bör inte gräva ner den mitt i rosenrabatten. 
Så det struntade vi i.

Jädra bra träning är det. 
Och kul! Roligast när barnen sover...




Kommentarer

  1. Bra val av matta, vi har en likadan men inte lika snyggt nergrävd som er!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet.
Dricka bubbel. Skratta.
Finnas till. Äta glass.
Smida planer. Förkasta planer.
Skratta lite till.
Och ha det ljuvligt.
Tänk att få ha fina människor i sitt liv.
Att få ventilera. Att få feedback.
Att bli lyssnad på.
Att få lyssna.
Livet är bra fint!
På en vanlig fredag dessutom.