Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med trädgård

Jag älskar min trädgård. Eller nej. Jag älskar att ha en trädgård.
Jag är på så usel på allt som har med det att göra.
Som tur är har jag en fin vän som är en stjärna på det där.
Och jag följer maniskt hennes råd. Här tas inte många egna initiativ.
Förutom idag. Då buskarna i förra årets nylagda rabatt fick nya stöd.


Kronan stod innan som buskstöd. Det funkade ett år. 
Sen försvann kronan i busken. Typiskt dåligt.
Nu sattes tre armeringsjärn ihopbundna med tjock kopparfärgad lödtråd runt varje busk.
Och frågar du mig så blev det väldans bra.
Kronan fick flytta till en ny satt löjtnanshjärta. Där kan den nog stå ett tag...


Passionsblomman har slagit ut. Finns det någon häftigare blomma?
Vem vet, kanske även passionen kommer att blomma inomhus...


Förra året plockade vi 16 liter röda smultron i vår smultronrabatt.
I år kan vi nog plocka lika många. Minst. Plus ett gäng vita.
Efter dagens smaktävling är det fortfarande oavgjort. 
Nog bäst att vi fortsätter prova helt enkelt.

Jag underhöll grannarna med ett kettlebellspass i kvällssolen. 
Tycker jag var snällt av mig. Helt gratis för dem dessutom.
Och nej, jag är inte så galet brun.
Det är ljuset från kvällssolen. Det bästa ljuset.


Kommentarer

  1. Så fint i din trädgård!
    Själv älskar jag fina trädgårdar men är urdålig på att få till det men har oxå en vän som är superduktig och snart kommer hon hit så jag hoppas på tips ;)
    Kul att hitta din blogg, kram Suss

    SvaraRadera
  2. Hej på dig ett tag sedan jag var här... ja faktiskt på bloggen överhuvudtaget! Visst är det kul med trädgård och egentligen med det mesta... jag skulle vilja ha hur mycket tid som helst för jag hinner inte en bråkdel av allt som jag vill. Brukar gå så upp i det jag håller på med för tillfället... tyvärr så kräver ju annat också sin skötsel...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.