Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med Skåne, tagning 1

Vi har varit i Skåne en vecka. Jag älskar Skåne.
Inte helt oväntat eftersom jag är därifrån. jag vet. 
Men vi vidgade våra vyer denna gången. Och fick lite nya intryck.
Första stoppet var Helsingborg. Och en fin vän. 
Det blev mycket prat. Mycket musik. En del vin. Mycket god mat. 
Mycket saltlakrits choklad. Mycket skratt.
Det blev också ett besök i Ängelholms Hembygdspark.
Herregud vad dödens tråkigt tänker ni.
Men Nej. Ni har fel. 
Väldigt välskött park. Med enorm lekplats, massor av djur, karusell, pyttepark.
En massa äventyr för barnen.
Och en bra restaurang. Så man slapp äta korv med pommes vilket verkar vara det enda som finns att tillgå på andra barn-anläggningar. 
Hopplöst.
Lilla O blir något mer våghalsig för varje dag. 
Missförstå mig rätt. Det är en bra sak. 


Jag invigde den omsydda gamla klänningen som jag fann i huset.
Har tillhört mannens farmor en gång. Visst är den fantastisk?


En annan restaurang som gav avtryck var Pannkakasladan i Höganäs.
Dock inte alls samma form av avtryck.
Titta på Lilla Os tallrik. Man mådde ungefär som tallriken ser ut.
Njae. Kul idé men nej tack.

Vi stoppade förbi Ystad och dess sommarteater.
Har du vägarna förbi och dessutom barn, åk inom!
Fantastik föreställning!
Mycket svärd, mycket naket, några galna dvärgar och Snövit så klart.

Lilla S njöt hos moster när han inte satt på golvet och studsade samtidigt som han klappade händer.
Lilla O tyckte det var fantastiskt. Och frågade om han fick vara med...
Dessutom vann han ett par simglasögon. Som i princip redan är utslitna.
För simglasögon. Det kan man ha till nästan allt.

Och jo, det kommer en del två. Sen.


Kommentarer

  1. Ängelholms hembygdspark är suverän för de mindra. Vi var där ofta när killarna var små, ett perfekt utflyktsmål. Skåneland gör en aldrig besviken....Kramisar Tina

    SvaraRadera
  2. Det var fina dagar!! Saknar! Kramar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.