Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med kontinenten

Skåne har nära till Kontinenten. Eller iaf nära till Köpenhamn.
Och där var vi. Två dagar. En natt. Utan barn. 
Min man fick det i bröllopspresent av mig i år. 
Resa. Boende. Barnvakt. God mat. God dricka. Fantastiskt väder. 
Och umgänge med systern och hennes man.
Jag tänkte ni kanske ville se lite. Och kanske få något tips.
Om man inte är där med barn då.
Självklart var vi en sväng vid Nyhavn. För att det är så förbaskat vackert.
Det vara bara vi. Och två miljoner andra. Det var vindstilla. Och stekhett.
De sålde glass. Tur för dem. 

Vi bodde på first hotel 27.
Väldigt centralt och bra läge. Inte det billigaste du kan få i Köpenhamn.
Men jag prioriterar läge, frukost, fräschhet och tydligen att det har discokula på toaletten.
Stor discokula.

Inte helt oväntat så gick vi i en miljon inredningsbutiker. Ungefär.
På Laederstraede hittar ni massor med små butiker och massor med dansk design.
Underbara saker! En del fick tom följa med hem!
Illum får man självklart inte missa. Där kan man nog gå i timmar tror jag.
Systrarna Grene på Ströget är en gammal känd pärla. Billigt så det förslår och många fynd!
Disney och lego-affär (som säljer lego även i lösvikt) finns också på ströget. 
Perfekt för inskaffning av barnpresenter.
Vi höll oss mest på smågatorna i kvarteren runt Ströget. 
Det är där ni hittar de bästa butikerna. 
Problemet är bara att de inte ligger vägg i vägg så man får ha bra skor och mycket ork.
Vi körde många matstopp. För mat. Det är danskarna banne mig bra på.
Och dryck.

Klassiskt smörebröd intogs på restaurangen Zalt. I männens fall både med öl och gammeldansk till.
För det måste man tydligen.

Har man barn vet man att mellanmål är viktigt. På Bof o Ost på GråBrödretorv finns desserttapas.
10 små efterrätter. 10! Som om man kan beställa något annat!
Välkommen till himmelriket.

Av en slump intogs kvällens middag på det som visade sig vara samma restaurang som min syster förlovade sig på. 1992. 
Numera heter den Nova. Och hade allt. Vilket i vanliga fall är något oroväckande.
Men vi blev alla positivt överraskade av maten. 
Och jag fick sushi. Och crème brulee. 
Tror jag gick upp 3 kg på 2 dagar. 
Tur jag inte bor i Danmark.

Och just det, ser ni? Mannen har nya glasögon.
Plötsligt händer det. Visst är han snygg i dem?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …