Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att utflykter

Idag blåste det. Hur mycket som helst.
Vaddå tänker ni? Det gör det ju alltid i Karlskrona.
Sant.
Men tillsammans med en grå himmel gjorde att det nästan kändes höstlikt.
Det bästa av saken gjordes och vi tog vägfärjan till Aspö.
Man får en fin glimt av Karlskrona på färjan till och från ön.

Väl på Aspö besöktes Kastellet.
Perfekt ställe för busfrön i treårsåldern. 
Vi har skjutit "kalkoner" (=Kanoner)
Ätit pannkakor. Med grädde.


Klättrat. Klättrat. Klättrat.

Sprungit i långa gångar. Gått i branta trappor.
Följt trånga gångar i mörker.
Lilla O tyckte det var superspännande och undrade var riddarna var...

Kastellet är fullt med vackra detaljer även för vuxna. 
Det är bara lite svårt att hinna med när man samtidigt ska gå på upptäcktsfärd med barnet.
Och hindra honom från att hoppa ner från stup.
Eller hoppa i vattnet.
Det man bör hinna med. Är att äta ett räkberg.
För det, det är inte alls en dum idé. På något sätt.
200 gram handskalade räkor. Nomnom är ordet du letar efter.

På Aspö finns en massa annat roligt. 
Som gallerier tex. Men det, det var minsann inte Lilla O intresserad av.
Han skulle "skjuta kalkoner" och hade inte tid.
En fika i Lotstornet, som numera även är vandrarhem.
Det lyckades vi muta in. Sen skulle det åkas färja igen minsann.

Kommentarer

  1. Vilken härlig dag! Får nog ta mig i kragen och besöka Aspö, kusinen har ju sommarstuga där. Ja, räkmackan ser riktigt god ut. Sköt sonen någon kalkon med "kalkonen" ;-)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig dag! Får nog ta mig i kragen och besöka Aspö, kusinen har ju sommarstuga där. Ja, räkmackan ser riktigt god ut. Sköt sonen någon kalkon med "kalkonen" ;-)
    Kram Lotta

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.