Fortsätt till huvudinnehåll

Vilken helg!

Vi har ofta ganska lugna helger, med bara någon rolig aktivitet.
Så var inte denna helgen.
Den var mer galen.
Men på det bra sättet.
Systersonen tog studenten. Vilket firades på ett storartat sätt!

Jag skrattade högt åt banderollen på deras umpa-bumpa-lastbil fylld med bara killar.
Men så tillhör jag också den ironiska generationen


Vi tog emot den nybakade studenten utanför skolan och skickade iväg honom.
Sen skickade vi iväg oss själva till Sandskogen. 
För att titta på hus. Som jag inte har råd med.
För att fika. Innan en studentmottagning.
Båda sakerna ungefär lika genomtänkta.
Men jösses. Vad vackert det är.

Min vackra syster och hennes man hade fixat fantastisk mat. 
En buffe utan dess like serverades. Och jag glömde helt ta kort på den.


Lördagen spenderades med män som tittade på en grill.
Tjejer som hoppade studsmatta.

Barn som badade. Gungade. Busade med vatten.
Åt glass. Skålade i fanta.
Och åt popcorn. Framför "bion" som visade Pippi. 
Så klart. 


Återigen. Vi fick fantastisk mat. 
På den välkomponerade bilden ligger toppen av en vällingflaska. 
Och en ihopskrynklad servett som man torkat barnkräk med. 
Snyggt.
Men efterrätten serverades på fot. 
Det borde efterrätter alltid göra.


Söndagen avrundades med att Lilla O var på kalas hos bästaste dagiskompisen.
Och föräldrarna bjöd också med sig.
För tårta klockan 10, det är bara nyttigt. 
Toppade dagen med besök av vänner jag inte sett på 10 år.
Och mer fika.

Galen helg.
Att man ens får i sig så mycket på så få dagar.
Men igår. Igår sprang jag en mil. På 47:53.
Så galet nöjd.
Jag firar med chokladpraliner idag. 
Varför inte liksom?

Kommentarer

  1. Verkar som en toppen helg! Ni har hunnit med mycket, även upplevt alla väderomslag ;-)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig helg ni haft! kramis Nilla

    SvaraRadera
  3. Wow vilken trevlig helg du haft!!! Härliga bilder! Och wow vad du är hurtig som springer så långt, imponerande!!!!

    Önskar dig en fin vecka!

    Kraaaaam aka

    SvaraRadera
  4. Fick titta två gånger på bilden med O på bryggan. Ser precis ut som min Skurt ju! Söta killar. :) Blev trött bara av att läsa om all aktivitet. ;)

    Kramar
    Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja de är väldigt lika! Har också tänkt på det när jag ser bilder. Sen är klädstilen lika med. Underlättar inte :) För att inte tala om traktorintresset :)
      Kram!

      Radera
  5. Ja det var verkligen en rolig och späckad helg. Saknar faktiskt studsmattan ibland - när barnen blev stora gav vi bort den till några grannar men det hade varit roligt med lite hoppande nu också ;)

    Kram Ullis

    SvaraRadera
  6. Det kallar jag en hektisk helg, men galet roligt förstår jag. Kan det vara så att all god mat ger dig turbofart, för jisses som du spurtar på, heja dig. Kramisar Tina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …