Fortsätt till huvudinnehåll

Puh!

Helgens backträning gjorde sig läskigt påminde under dagens crossfitpass.
Men jag kände mig duktig när jag fick lägga mig på soffan på altanen. 
Perspektivet på bilden är inte så fördelaktigt men jag orkade inte hålla upp armen och ta ännu ett.
Det säger ju en del.

Idag såg jag möjligheterna komma att träna tillsammans med barnen.
Bortsett från småövningarna vi gör på altanen redan.
Idag cyklade Lilla O på sin balanscykel hela vägen till sjön och tillbaka.
Totalt 2 km. Och snabbt gick det.
Han har mammans tävlingsinstinkt. 
"Mamma jag ligger föööööst" "mamma du hinner inte me"
Så sant så.
Men om jag haft mina löparskor på så.
Och kanske inte klätterapan Lilla S i en träskrinda bakom.
Vad gör man inte för att få in vardagsträningen?

Däremot måste jag nog lägga om kosten. 
På riktigt.
Det kanske är den som gör att jag känner mig nere.
Det där sockerintaget tror jag kan göra en del med en. Men att ta sig ur det. 
Det är ingen lätt match.

Kommentarer

  1. Du är en förebild i träning. Tyvärr har det inte blivit så mycket av den varan... Det där med socker känner jag igen men det är ju jättesvårt att sluta. Börjar man sen ta något litet är man tillbaka i gamla vanor men om någon kan fixa det så är det du! Lycka till!
    Kram Lotta

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …