Fortsätt till huvudinnehåll

Midsommar!



Ännu en härlig midsommar har passerat. 
I år var vi hemma i krokarna. 
Åt knytis-sill-lunch hos ett par vänner.
Redan här var det ett gäng barn och det vanliga kaoset att alla aldrig sitter ner samtidigt.
Charmen med att fira med andra barnfamiljer. 



En överdoserad fika intogs vid Skärsjön efter ett dopp.
För faktiskt så regnade det inte. Och tom solen sken.
Och myggen hade fest.

Lilla Os bästa dagiskompis var på plats. Och lyckan var stor.
Det var sandlåda, vatten, gungor, slangar, traktorer, spring i benen,
popcorn och film.
De där två. Det kommer att ge oss gråa hår. 
Men jösses så söta de är när de gaddar ihop sig och försöker få som de vill.


Givetvis gjorde jag midsommarkrans.
Som alltid.
Resultatet är väldigt varierande kan jag säga. 
Sällan speciellt snyggt.

Lilla O skulle tvvuuuunnnnget har en krans.
Om han använde den?
Jodå 2.5 sekund så jag kunde ta kort. 
Och sen som halsband till hunden som ett äldre barn fick agera... 

Hela dagen var opretentiös. 
Det blev musik, medhavd grill på papptallrikar och världens största ask julchoklad på kvällen.
Och gott vin. Som en fin vän taktiskt hade tagit med. 

Midsommardagen bjöd på sovmorgon till kl 7!
I byn blev det sedan spontanbrännboll och fotboll.
60 personer kom. Helt galet.
Men väldigt trevligt. 
Det är minsann inte så dumt att bo här iaf :)

Hoppas ni alla har haft en riktigt fin och magisk midsommar.
För ni vet väl att midsommarnatten är magisk?
Det enda magiska som hände här var att mannen tog en öl till efter vi kom hem.
Precis innan han gick och la sig.
Genomtänkt. 

Kommentarer

  1. Älskade sommar! Det är något visst med vår ljusa svenska sommar! Tack för dina rara kommentarer trots att jag är urusel på att kommentera hos dig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.