Ikväll har jag sprungit Mardrömmen i Rödeby.
Vi kan säga att den gjorde skäl för sitt namn.
9 km. Vilket kan tyckas vara en kort sträcka.
Men då har man fel.
Fyra gånger uppför slalombacken. FYRA!
Tre gånger uppför en ungefär lika brant helvetesbacke.
Genom åtskilliga kärr. Genom lera. Genom vattendrag.
Under broar.
Jag var genomblöt. Hade lera upp i armhålorna.
Luktade gammal leråker.
När jag ÄNTLIGEN kom i mål.
Om jag är sugen på att göra om det.
Nej. Möjligen när lår och rumpa har återhämtat sig.
Vilket verkar bli om någon månad eller så.
Vilken Mardröm!
Snyggingen bredvid mig är min kollega Marie.
Tur hon var med, annars hade jag nog knappt ens startat efter att ha sett backen.
Kommentarer
Skicka en kommentar