Fortsätt till huvudinnehåll

Livets överraskningar

Lilla O vill inte ha blöja mer. 
Och de två senaste dagarna har förflutit utan någon olycka. 
Tror alla är lika förvånade över detta. 
Iförrgår var det så olidligt spännande på TV att Lilla O inte hade tid att gå på toa. 
Kreativ, som barn brukar vara, sprang han och hämtade pottan och satte den framför TV.
Smart kille det där.
Mamman stod i köket och lagade mat till de vrålhungriga småmonsterna. 
Lilla O kommer ut och berättar stolt att han har kissat. 
"Jättebra! Men jag såg dig inte gå på toa?!"
"Näää jag hämtade pottan till TV:n"
Ojojoj tänkte mamman.
För mamman vet två saker till.
Lilla S kan krypa.
Lilla S älskar att plaska i vatten.
Vi kan säga att Lilla S inte är något vidare bra på att avgöra vad som fanns i pottan.
Och att synen som mötte mamman i vardagsrummet inte gav utrymme till så mycket glada tillrop.
Maten till de vrålhungriga småmonsterna sattes på paus till förmån för sanering av bebis och vardagsrum.
Det går bra nu. 
Verkligen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet.
Dricka bubbel. Skratta.
Finnas till. Äta glass.
Smida planer. Förkasta planer.
Skratta lite till.
Och ha det ljuvligt.
Tänk att få ha fina människor i sitt liv.
Att få ventilera. Att få feedback.
Att bli lyssnad på.
Att få lyssna.
Livet är bra fint!
På en vanlig fredag dessutom.