Fortsätt till huvudinnehåll

Förvånande




Det är här jag är. Och förvånas över mina killar. 
Den äldsta killen bokade resan. Bestämde och bokade. Helt själv. Och alla kom med. Jag är imponerad, glad och aningens förvånad. Han förvånar mig fortfarande min man. Även med att ha en otrolig skicklighet på att slarva bort saker. Alla saker. Men särskilt nycklarna till rummet. 
Lilla O förvånar mig med att ha slutat med blöja. Både dag och natt. Samtidigt. Och det går bra. Han är ungefär lika hyllad som kungen på hans födelsedag.. Lilla O förvånar mig med att åka alla kanor (i vatten o på land) alldeles själv. Dag två. Han är annars ganska feg men det verkade släppa och plötsligt tror han att han är superman. 
Lilla S förvånade mig med att kräka ner en hel buss idag. Efter att han bara ätit röda bär.. Mycket förvånande hur mycket man kan kräkas om man är ett halvt äpple högt. Men det luktade bokstavligt talat hallon. Iaf direkt. För eventuellt gick vi av väldigt snabbt. 

Åter till kanor, träning, funderande, god mat och massa glass.
Jag berättar mer sen. När jag är tillbaka i verkligheten. 

Bilderna. De har jag snott från ving.se och de är på hotellet där vi bor. Kamerasladden bor däremot hemma. 

Kommentarer

  1. Verkar super trevligt, hör gärna mer sedan och fler bilder. Hoppas pojkarna fortsätter att överraska på ett positivt sätt :-) Ha en skön semester!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. HAHA innan jag fattade att det var Niclas och inte Ossian som hade bokat! Jäkla begåvat barn, tänkte jag. Men det bjuder jag på. Det ser iaf mysigt ut! Kramar Anette

    SvaraRadera
  3. Det ser verkligen inte ut att gå någon nöd på er! Ha det så jättebra allihop! Kram Sanna

    SvaraRadera
  4. Härligt ni verkar ha det. Titta in hos mig idag du har något att hämta. Kram Nilla

    SvaraRadera
  5. Så gott ni har det! Och vad härligt att bli positivt överraskad. :)

    Njut och ha det så gott som ni bara kan!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  6. Hej! Här kommer en länk!
    http://kaffetaren.blogspot.se/2012/07/sa-pysslar-du-ihop-ett-eget-trx-band.html?m=0

    SvaraRadera
  7. Ibland blir man förvånad :-)

    Ha det toppen!

    SvaraRadera
  8. Låter som ni har det helt underbart!! Vilken man!!
    Kramar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …