Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens tvååring


Idag var plåsterlådan framme. Igen.
Jag ska köpa den största första förband som finns.
För jag har ett sånt barn.
Ett sånt som har mina gener. Och bara slår sig.
Tidigare i veckan cyklade han och trillade. 
Landade på en vass sten och fick ett djupt hack i knät.
Dagen efter snubblade han på trappan på altanen och rev upp hela smalbenet.
 Idag. Idag stod han i soffan på altanen. 
(Nej man får inte det)
Trillade huvudstupa rakt ner i hörnet på glasbordet
(nej man får inte det heller)
Stor bula. 
Hack i pannan
Och ett dekorativt sprutande näsblod.
Lilla O blev jätteledsen. Och jätterädd.
Lilla S blev om möjligt ännu räddare.
Alla skrek i högan sky. På altanen.
Och ja just det. Jag var själv hemma.
Ett "vad var det jag sa" var inte alls på sin plats heller.



Kommentarer

  1. ajaj då. Du verkar behöva en stor plåsterlåda:) Kram Nilla

    SvaraRadera
  2. Inte kul att vara själv i de lägena :-( Finns billiga plåster på IKEA och fungerar bra. Ett problem, IKEA ligger inte i närheten. Blir dyra om man bara ska handla det ;-)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Oj oj oj!! Inte lätt med alla skador!! Tur det finns plåster :)

    Stööörsta kraaamen aka

    ps, kul att du gillade mina amplar, de är från Plantagen :)

    SvaraRadera
  4. Stackars liten! Och stackars mamman som ensam ska trösta i den stunden....
    Kram /Maria

    SvaraRadera
  5. Stackars liten! Hoppas att han mår bättre nu? Och en stor låda med plåster och förband låter som en bra investering med tanke på er lille äventyrare.

    Ta hand om er!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  6. Hoppas lillskrutten repar på sig, han blir härdad iaf. Jag var själv ett sånt barn när jag var liten - alla skämtade om att jag hade klippkort på akuten så min föräldrar hade också en gigantisk första hjälpen låda hemma ;)

    Kram Ullis

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.