Fortsätt till huvudinnehåll

Var positiv!

Fördelen, om man nu ska vara sådär himla positiv, med ett barn som går upp i ottan,
eller strax innan ottan.
Är att det blir nybakade bullar i någon form på morgonen.
Nackdelen är att man oftast får äta dem själv. 
För resten är sjusovare..
Idag blev det grova scones. 
Finfint.
Om man nu ska vara sådär positiv som sagt. 


bild lånad från sportamore

I måndags insåg jag, när jag sprang blodomloppet, att mina capri-tights var för stora.
Gott om tid tänkte jag.
Staun är ju full av sportaffärer.
Mitt enda krav var att det skulle vara kompression i dem. 
Men det är det ju i nästan alla.
Trodde jag.
Visade sig att inte ett enda par fanns att uppbringa i hela staun. 
På onsdagen insåg jag att jag måste beställa ett par.
Lite i sista andningen eftersom de då måste levereras på torsdagen.
Men. Sportamore fixade det efter ett samtal.
Väldans bra service om du frågar mig. 
Och positivt på riktigt. Utan ironi ens. 

Just det. Startnummer 49149 på lördag. 
Heja som tusan.
Det behövs.


Kommentarer

  1. Woop Woop! tyvärr kan jag inte stå å vifta längs banan i år. Men hoppas foten håller å hejja hejja dig!

    SvaraRadera
  2. Mmm, vad gott med nybakat på morgonen. Jag önskar ibland att jag inte var en sjusovare. ;)

    Lycka till imorgon Tess och jag håller tummar och hejar allt vad jag kan.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Inte kul när de små vaknar så tidigt. Den tiden är förbi här, men nu tror jag åldern på mig själv gör så jag vaknar supertidigt,
    inte kul det heller! Tyvärr är jag inte lika duktig som du med att baka på morgonen!
    Lycka till i helgen!
    Kram Helena

    SvaraRadera
  4. Tidiga morgnar har vi oxå och skulle de sova länge infaller det alltid den dagen man ska iväg tidigt och måste väcka dem...

    Lycka till! Heja heja!!!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  5. Så gott med nybakat! Och stoooort heja till dig inför loppet!!!! :))

    Kraaaaaaam aka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.