Fortsätt till huvudinnehåll

Var positiv!

Fördelen, om man nu ska vara sådär himla positiv, med ett barn som går upp i ottan,
eller strax innan ottan.
Är att det blir nybakade bullar i någon form på morgonen.
Nackdelen är att man oftast får äta dem själv. 
För resten är sjusovare..
Idag blev det grova scones. 
Finfint.
Om man nu ska vara sådär positiv som sagt. 


bild lånad från sportamore

I måndags insåg jag, när jag sprang blodomloppet, att mina capri-tights var för stora.
Gott om tid tänkte jag.
Staun är ju full av sportaffärer.
Mitt enda krav var att det skulle vara kompression i dem. 
Men det är det ju i nästan alla.
Trodde jag.
Visade sig att inte ett enda par fanns att uppbringa i hela staun. 
På onsdagen insåg jag att jag måste beställa ett par.
Lite i sista andningen eftersom de då måste levereras på torsdagen.
Men. Sportamore fixade det efter ett samtal.
Väldans bra service om du frågar mig. 
Och positivt på riktigt. Utan ironi ens. 

Just det. Startnummer 49149 på lördag. 
Heja som tusan.
Det behövs.


Kommentarer

  1. Woop Woop! tyvärr kan jag inte stå å vifta längs banan i år. Men hoppas foten håller å hejja hejja dig!

    SvaraRadera
  2. Mmm, vad gott med nybakat på morgonen. Jag önskar ibland att jag inte var en sjusovare. ;)

    Lycka till imorgon Tess och jag håller tummar och hejar allt vad jag kan.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Inte kul när de små vaknar så tidigt. Den tiden är förbi här, men nu tror jag åldern på mig själv gör så jag vaknar supertidigt,
    inte kul det heller! Tyvärr är jag inte lika duktig som du med att baka på morgonen!
    Lycka till i helgen!
    Kram Helena

    SvaraRadera
  4. Tidiga morgnar har vi oxå och skulle de sova länge infaller det alltid den dagen man ska iväg tidigt och måste väcka dem...

    Lycka till! Heja heja!!!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  5. Så gott med nybakat! Och stoooort heja till dig inför loppet!!!! :))

    Kraaaaaaam aka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.