Fortsätt till huvudinnehåll

Trädgårdshjälp


Tre dagar var vi borta.
Vad hände?
Trädgården ser ut som ett rapsfält.
Underbart tycker jag som kommer från Skåne, som saknar rapsfälten varje vår.
Problemet är bara, när man tittar närmare.
Så ser man att det är maskroser.
Det är banne mig inte alls lika mysigt.
Igår fick jag hjälp i maskrosfighten av Lilla O.
Först sprätte han upp lite maskroser och körde iväg i sin skottkärra.
Gulligt så att man nästan dog.
Sa: "mamma. Vi gilla inte maskjose. Ja fixa det."
Sötnöten.
Sen lånade han sekatören. Jag vet att en 2.5 åring inte ska det.
Men nu blev det så.
Och alla tulpaner blev avklippta. SnippSnipp!
"Mamma. Bommona va vissna." 
Jahapp. Där ser man.
 Givetvis behövde han vatten.
Det hör liksom till.
Ser ni på bilden vad som håller på att hända?
Ser ni bulan på slangen?
Förstår ni också att den lossnade sekunden efter och Lilla O blev dyblöt?
Och inte alls speciellt glad.
Då är det mycket mycket svårt att inte gapskratta.
Trots att man själv blev precis lika dyblöt.

(Lilla O har som vanligt valt kläder o skor själv. Tror han blir modeguru...)

Kommentarer

  1. Mysigt att fixa i trädgården!

    SvaraRadera
  2. Konstigt att just maskrosen ska vara så ratad som växer så bra överallt och är gul och fin - fattar inte varför man inte ska gilla just den blomman. Bra med lite trädgårdshjälp iaf ;)

    Kram ullis

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet.
Dricka bubbel. Skratta.
Finnas till. Äta glass.
Smida planer. Förkasta planer.
Skratta lite till.
Och ha det ljuvligt.
Tänk att få ha fina människor i sitt liv.
Att få ventilera. Att få feedback.
Att bli lyssnad på.
Att få lyssna.
Livet är bra fint!
På en vanlig fredag dessutom.