Fortsätt till huvudinnehåll

Mot nya äventyr


Igår var det äventyrsdags. Äventyret bestod av besök i Wämöparken i Karlskrona.
Där finns ett minizoo som är mycket uppskattat av Lilla O. 
Så värst mycket mini är det inte över det. 
Grisarna är de största jag någonsin har sett.
I stil med mindre elefanter.


 
Där finns även en lekpark. 
Där man kan roa sig med att sälja glass (=små sten) i timmar om man är 2.5 år.
Gunga, åka kana, klättra och stimma.

Gärdsgården runt lekplatsen ingår inte i lekplatsen. 
Det förstod inte Lilla O. 
Han klättrade upp.
Och gastade till det äldre paret som sitter så långt bort i bild att de bara är prickar.
"Kom o pöp gass!!" 
Inte mitt barn.
På höger ser ni Knut. Knut är en kasperdocka. I form av en apa. Så klart.
Detta elände tackar jag min syster för.
För givetvis skulle Knut med och kolla på grisar. 


Känner mig lite off. Rent allmänt.
Behöver pigga upp mig på något sätt.
Och då inte på något medicinskt vis.
Mediciner fixades idag dock. För inflammation i foten.
Sa jag att det var dålig tajming? 


Kommentarer

  1. Underbar bild på gossarna i gungan ;) Kram Cattis

    SvaraRadera
  2. underbart med de små liven! Trist med foten! Hoppas den blir bättre snart.kram Nilla

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig dag och klart att man ska sälja så mycket glass som det bara går. ;)

    Trist med inflammation i foten. Jag hoppas att det ger med sig snabbt och att du snart är ok igen. Likaså att du känner dig piggare och mindre "off" idag. De där off-dagarna är trista men de behövs väl de med antar jag. Tack och lov är de ju inte i majoritet. Det vore bra trist.

    Ta hand om dig och hoppas att solen strålar gott hos dig!♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. så sant. Det är väl så. Men det är tufft när de kommer. Det verkar långsamt bli bättre. Körde en kvälls lipande...det känns alltid bättre efteråt
      Kram!

      Radera
  4. Haha, jag tror minsann att jag kan skaffa en bror till Knut, som också kan hänga med nästa gång ;-) Kram Systern

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.