Fortsätt till huvudinnehåll

Mot nya äventyr


Igår var det äventyrsdags. Äventyret bestod av besök i Wämöparken i Karlskrona.
Där finns ett minizoo som är mycket uppskattat av Lilla O. 
Så värst mycket mini är det inte över det. 
Grisarna är de största jag någonsin har sett.
I stil med mindre elefanter.


 
Där finns även en lekpark. 
Där man kan roa sig med att sälja glass (=små sten) i timmar om man är 2.5 år.
Gunga, åka kana, klättra och stimma.

Gärdsgården runt lekplatsen ingår inte i lekplatsen. 
Det förstod inte Lilla O. 
Han klättrade upp.
Och gastade till det äldre paret som sitter så långt bort i bild att de bara är prickar.
"Kom o pöp gass!!" 
Inte mitt barn.
På höger ser ni Knut. Knut är en kasperdocka. I form av en apa. Så klart.
Detta elände tackar jag min syster för.
För givetvis skulle Knut med och kolla på grisar. 


Känner mig lite off. Rent allmänt.
Behöver pigga upp mig på något sätt.
Och då inte på något medicinskt vis.
Mediciner fixades idag dock. För inflammation i foten.
Sa jag att det var dålig tajming? 


Kommentarer

  1. Underbar bild på gossarna i gungan ;) Kram Cattis

    SvaraRadera
  2. underbart med de små liven! Trist med foten! Hoppas den blir bättre snart.kram Nilla

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig dag och klart att man ska sälja så mycket glass som det bara går. ;)

    Trist med inflammation i foten. Jag hoppas att det ger med sig snabbt och att du snart är ok igen. Likaså att du känner dig piggare och mindre "off" idag. De där off-dagarna är trista men de behövs väl de med antar jag. Tack och lov är de ju inte i majoritet. Det vore bra trist.

    Ta hand om dig och hoppas att solen strålar gott hos dig!♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. så sant. Det är väl så. Men det är tufft när de kommer. Det verkar långsamt bli bättre. Körde en kvälls lipande...det känns alltid bättre efteråt
      Kram!

      Radera
  4. Haha, jag tror minsann att jag kan skaffa en bror till Knut, som också kan hänga med nästa gång ;-) Kram Systern

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar