Fortsätt till huvudinnehåll

Kreativiteten flödar

Jag måste bara visa er. Trots att det är usla mobilbilder.
Jag tror jag har världens snabbaste barn
Eller iaf väldigt målmedvetna och fokuserade barn.
När mamman tittar bort.
Två sekunder lämnade jag Lilla S.
Vad händer?
Sopskåpet slits upp.
Kompostpåsar slits ut. 
Extra rullen hushållspapper slits ut.
Pappret slits upp från rullen.
Sen torkar han frenetiskt i diskmaskinen.
Skulle tydligen städa...

Lilla O tog en kartong från butiken.
I kartongen fanns en skiva frigolit.
Fanns.
Den gjorde Lilla O "snö" av.
Lyckalycka.
Det snöade lite över Lilla S med.
Och i hela huset.
Sen skulle han städa.
I en sekund. Sen kunde mamman fortsätta.
Tack då.

Ja de är iaf kreativa. Och det är bra. 
Antar jag.

Kommentarer

  1. Haha, vilken liten bus :))))) Det är klart man måste hjälpa till i köket och se till att det går rätt till - fattar väl vem som helst ju, haha!!

    Kraaaaaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
  2. Vad härliga de är! :) Och kreativa barn är bra. Och vad söta de är som vill hjälpa till och städa. Sötnosar! :)

    Tack snälla Tess för dina fina ord om min blogg. Ord som värmer gott. Vad rar du är. :)

    Sköt om er och ha en riktigt fin helg!

    Kram Lotta

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar