Fortsätt till huvudinnehåll

Det där varvet


Tänka sig. Jag överlevde.
Jag höll ett ganska jämnt tempo hela loppet igenom.
Så himla svårt när man inte sprungit det innan och inte vet hur banan ser ut alls.
Men jag är nöjd. 1:54:50 blev sluttiden. 
Taggad för nya utmaningar och fler lopp!



Belöningen efter loppet blev en banan jag inte orkade äta. 
Och ett kexchoklad. Som jag magiskt nog orkade äta.
Märkligt.
Jag och kusinen firade med en halv lakritsstång vars på bussen tillbaka till hotellet.
Självklart blev det skumpa. Och Gothias räkmacka.

Ni får nöja er med några instagrambilder.
För kameran gillade Götet så mycket att den bestämde sig för att stanna kvar.
Vi hoppas den snart kommer hem igen


Just ja. Anmäld till nästa år.
Lika bra liksom


Kommentarer

  1. Vad grym du är vilken superbra tid - grattis grattis och gott med den där räkmackan efteråt ;)

    Kram Ullis

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat o heja dig vilken bra tid. Väl värd både skumpa, räkmacka o kexchoklad. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  3. Heja heja, rackarns va bra du är!!! Och kexchoklad har liksom alltid den där konstiga förmågan att slinka ner :)
    Kram Monica

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Vem vill inte dricka skumpa?

Då är det åter dags att gissa datum för leverans! Beräknat är den 9 augusti. Hittills är viktuppgången 7 kg. Någon viktuppskattning av bebisen är inte gjord denna gången, så mycket mer info kan ni inte få. Förra gången såg det ut såhär Resultatet då blev leverans 18 dagar innan beräknat. Nu, precis som då, utlovas en flaska bubbel till den som kommer närmast! Och denna gången räknas bara kommentarer i bloggen som tävlande. Sist vann min man, han gissade 1 timme fel bara men eftersom han aldrig skriver kommenterar (eller ens läser) så kommer han inte att vinna denna gången :)