Fortsätt till huvudinnehåll

Äventyrsdag i solen

Idag tog vi i ordentligt.
Två föräldraupptagna mammor. Två 2.5 åringar. 
Två bebisar. Två dubbelvagnar. 


Två tågresor. 
Där halvportionerna fick följa med konduktören och titta hur lokföraren körde tåget.
Ibland är kollektivtrafiken fantastisk! 




Parkhäng. Ankmatning. Lekplats. Lunch. Fika.
Det samlade vi-är-så-bra-föräldrar-poäng i högar.


Vi åkte alltså tåg till Ronneby. Hängde i underbara Brunnsparken i strålande sol.
Och åt på fantastiska Mandeltårtan
Något man INTE får missa om man är i närheten.

Lilla O försökte charma till sig en chokladboll till fikat. 
Jodå. Det gick vägen. Så klart.

Mamman passade på att äta en chokladtårta. To-die-for. 
Ljuvlig är ordet.


Jag har sagt det innan. Inredningen på Mandeltårtan är fantastik.
Därför måste jag visa er lite fler bilder. 
Det är underbara tapeter och kolla den coola lampan som är DIY! 
Inte alls en dum idé!

Det bästa. De har ett lekrum.
Underbart.
Alla är nöjda. Och sockerstinna. 

Hemma i staun igen bestämde vi oss för att handla på vägen hem.
Det var väl bra onödigt.
Fredag eftermiddag innebär jättemycket folk. En händelserik dag innebär övertrötta barm.
Lilla O skulle tvunget stå i vagnen. Självklart på varorna. 
De han inte kastade ut när han skulle balansera dem på kanten då.
Kan berätta att yoghurt inte håller om den trillar från den höjden. 
Så vet ni. 
Lilla S är ju lite lättare att kontrollera.
Så han gjorde det han brukar för att få uppmärksamhet.
Bajsade. Med stora bokstäver.
Jättebra.
Och Lilla O var självklart väldigt sugen på att följa med in på toaletten för att byta blöja på Lilla S.
Eller nej. Han gjorde det han brukar.
Låste upp.
Och gick ut.

Där försvann alla mina insamlade poäng för dagen tror jag. 

Men i stora drag. Jag har fått färg på näsan. Barnen var glada av all action.
jag fick prata med en vuxen.
Life is good!

Kommentarer

  1. Finaste små pojkar, tåg är spännande och Mandeltårtan är fin som snus! Kram kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.