Fortsätt till huvudinnehåll

Pippi på sängen

Har investerat i nya lakan. Äntligen.
Underbart våriga i turkost med fåglar på. Härifrån.
Bjuder därför på några bilder från sovrummet.
Och ja, normalt sett har vi ett överkast. 
Som vi bara har på när vi har gäster. Annars orkar vi inte ens bädda sängen. 
Men för gästerna låtsas vi lite. 
Där tar oftast fasaden slut, mer än så orkar vi inte låtsas. 


Den fluffiga mysiga sidan är min. 
Jag ligger närmast dörren, så jag kan ta alla tjuvar. 
Ovanligt? 
Möjligen. Men har ni sett min man? 
Han går ju av på mitten bara man tittar på honom.
Jag kan alltid sätta mig på dem.
För övrigt har jag fluffigt duntäcke.
 Han något tunt mystiskt papperstäcke. Typ.
Vi är väldigt olika. 
Då heter det att man kompletterar varandra. 
Det låter liksom bättre så.

Vad han tyckte om de nya påslakanen?
"vet du om att det är fåglar på dem?"

Jag utgår från att det betyder att han älskar dem!
Det är så svårt det där att män och kvinnor är så olika.

Sa jag att jag har ett turkost överkast med fåglar på, på ingående?
Tänk vad glad han kommer att bli!

Kommentarer

  1. Vilket härligt inlägg! Sitter här med ett smile på läpparna :-) Fåglar är ju inne :-) Kanonfint tycker jag! Tusen tack för kommentaren om arbetsrummet! Ha en riktigt go lördag!

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig kommentar från maken! Kan se dig framför mig med svararet "nähä, det menar du inte?? Haha :)) Suuuuperfina påslakan!! H&M har mycket fint, jag måste ta mig en till till in på deras sida, tack för tipset :))

    Kraaaaaaam aka

    SvaraRadera
  3. Vilket härligt inlägg!!! =)
    Tack för hälsningen hos mig och orden om lampan :)
    Ha en fortsatt fin söndag!
    Kram /Maria

    SvaraRadera
  4. Haha, visst är det så. Överkast för syns skull, bara ifall gästerna skulle få för sig att gå husesyn! Lakanen är superfina, tror nog det var vad mannen din menade med :)
    Kram Monica

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.