Fortsätt till huvudinnehåll

På medaljplats

Oj, vad mycket mail och sms jag fått angående min krönika! 
Och folk på stan som kommit fram och sagt att de gillar den och skrattade högt när de läste. 
Vilken självförtroende-boost! :)
För övrigt kör vi VM i snor och hosta. 
Jag leder. Tätt följd av lilla S. Med lilla O på tredje plats. 
Och den där jäkla mannen. 
Han är frisk han. 
Var är rättvisan här i världen? 
Det räcker väl med att han får äta varm lunch i fred varje dag! Hrmpf!
Vi kan väl säga att det är rätt vecka för test av matkasse från Veckansmiddag
För att tänka ut maträtter med hjärnan full av snor. 
Det är minsann inte så lätt. 
Låt mig därför presentera.
Tant Doris kyckling
Jag skrattade högt åt namnet.
För visst är det tandoorikryddad kyckling. 
Med en gurkmix som var sjukt god. Hade kunnat äta bara den.
Hela familjen älskade maten. 
Båda barnen gillade, till föräldrarnas förvåning, alltihop.

Supersnabb currypasta
Mannen var lyrisk.
Lilla O åt bara spagetti.
Lilla S åt bara sås.
De kan ju dela på maten iaf, smidigt.
Jag var inte övertygad. Men troligen mest pga snoret.
Måste dock erkänna att den ekologiska pastan som följde med var bra mycket godare än den jag brukar köpa.

Nu ska jag äta popcorn. Även om det mest smakar frigolit.
Och dricka påskmust.

Kommentarer

  1. Recept på tantens kyckling kanske:)

    /anna

    SvaraRadera
  2. Det blir snart till att gömma sig bakom stora svarta solglasögon när du visar dig ute. Krönikan är verkligen jättebra och jag tror du gör en stor samhällstjänst genom att vara så ärlig med småbarnslivet. Fler borde erkänna att det är rätt pestigt emellanåt och sluta låtsas för sig själv och andra. Kanske du har satt igång en trend nu, att faktiskt kunna prata om det jobbiga också. Kram Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk om man kunde bidra på det hållet. Så att människor kunde sluta hålla en fasad. Det hade varit något! :)
      Tack för berömmen, glad jag blir :)
      Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.