Fortsätt till huvudinnehåll

På medaljplats

Oj, vad mycket mail och sms jag fått angående min krönika! 
Och folk på stan som kommit fram och sagt att de gillar den och skrattade högt när de läste. 
Vilken självförtroende-boost! :)
För övrigt kör vi VM i snor och hosta. 
Jag leder. Tätt följd av lilla S. Med lilla O på tredje plats. 
Och den där jäkla mannen. 
Han är frisk han. 
Var är rättvisan här i världen? 
Det räcker väl med att han får äta varm lunch i fred varje dag! Hrmpf!
Vi kan väl säga att det är rätt vecka för test av matkasse från Veckansmiddag
För att tänka ut maträtter med hjärnan full av snor. 
Det är minsann inte så lätt. 
Låt mig därför presentera.
Tant Doris kyckling
Jag skrattade högt åt namnet.
För visst är det tandoorikryddad kyckling. 
Med en gurkmix som var sjukt god. Hade kunnat äta bara den.
Hela familjen älskade maten. 
Båda barnen gillade, till föräldrarnas förvåning, alltihop.

Supersnabb currypasta
Mannen var lyrisk.
Lilla O åt bara spagetti.
Lilla S åt bara sås.
De kan ju dela på maten iaf, smidigt.
Jag var inte övertygad. Men troligen mest pga snoret.
Måste dock erkänna att den ekologiska pastan som följde med var bra mycket godare än den jag brukar köpa.

Nu ska jag äta popcorn. Även om det mest smakar frigolit.
Och dricka påskmust.

Kommentarer

  1. Recept på tantens kyckling kanske:)

    /anna

    SvaraRadera
  2. Det blir snart till att gömma sig bakom stora svarta solglasögon när du visar dig ute. Krönikan är verkligen jättebra och jag tror du gör en stor samhällstjänst genom att vara så ärlig med småbarnslivet. Fler borde erkänna att det är rätt pestigt emellanåt och sluta låtsas för sig själv och andra. Kanske du har satt igång en trend nu, att faktiskt kunna prata om det jobbiga också. Kram Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk om man kunde bidra på det hållet. Så att människor kunde sluta hålla en fasad. Det hade varit något! :)
      Tack för berömmen, glad jag blir :)
      Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.