Fortsätt till huvudinnehåll

Omväg?

På tisdagar är Lilla O på dagis. 
Idag var det väldigt bra att det var tisdag.
För mamman och Lilla S hade VM i grönt snor.
Jamen ni vet, sånt där riktigt riktigt hemskt. 
Tyckte ändå att en kort promenad till dagis för att hämta var en bra idé.
För några sekunder glömde jag nämligen att Lilla O ÄLSKAR att vara ute.
Vi har 850 meter, kortaste vägen mellan hus och dagis.
Det tog 58 minuter att gå hem. 58. 
Och solen sken INTE. Men vinden. Den ven minsann.

Men en sopbil hade gått sönder och skulle lagas. 
Det kan man omöjligt slita sig från.
Vid busshållplatsen fanns tre bussar. 
Tre. Var det verkligen nödvändigt?
Ska nog kolla de där tidtabellerna i fortsättningen.
Lilla O skulle tvunget gå förbi Farfar och lämna blomma.
Vilket vi så klart gjorde. 
Och Lilla O dekorerade graven som vanligt. 
Det är lätt den mest pimpade gravstenen.

Det fanns massa bra stenar på vägen. 
Som man var tvungen att samla.
I present till mamma och pappa. 
Lycka.
Varför varför lär sig mamman aldrig att ta på sig understället och pälsmössan?
Brrr. 
och sa jag att det var VM i snor?
Blev inte bättre. 
Inte alls. 





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.