Fortsätt till huvudinnehåll

Omväg?

På tisdagar är Lilla O på dagis. 
Idag var det väldigt bra att det var tisdag.
För mamman och Lilla S hade VM i grönt snor.
Jamen ni vet, sånt där riktigt riktigt hemskt. 
Tyckte ändå att en kort promenad till dagis för att hämta var en bra idé.
För några sekunder glömde jag nämligen att Lilla O ÄLSKAR att vara ute.
Vi har 850 meter, kortaste vägen mellan hus och dagis.
Det tog 58 minuter att gå hem. 58. 
Och solen sken INTE. Men vinden. Den ven minsann.

Men en sopbil hade gått sönder och skulle lagas. 
Det kan man omöjligt slita sig från.
Vid busshållplatsen fanns tre bussar. 
Tre. Var det verkligen nödvändigt?
Ska nog kolla de där tidtabellerna i fortsättningen.
Lilla O skulle tvunget gå förbi Farfar och lämna blomma.
Vilket vi så klart gjorde. 
Och Lilla O dekorerade graven som vanligt. 
Det är lätt den mest pimpade gravstenen.

Det fanns massa bra stenar på vägen. 
Som man var tvungen att samla.
I present till mamma och pappa. 
Lycka.
Varför varför lär sig mamman aldrig att ta på sig understället och pälsmössan?
Brrr. 
och sa jag att det var VM i snor?
Blev inte bättre. 
Inte alls. 





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet.
Dricka bubbel. Skratta.
Finnas till. Äta glass.
Smida planer. Förkasta planer.
Skratta lite till.
Och ha det ljuvligt.
Tänk att få ha fina människor i sitt liv.
Att få ventilera. Att få feedback.
Att bli lyssnad på.
Att få lyssna.
Livet är bra fint!
På en vanlig fredag dessutom.