Fortsätt till huvudinnehåll

Matkasse ala Veckansmiddag

Denna vecka hoppas jag på en befrielse från delar av familjekaoset.
Vi provar nämligen matkasse, från veckansmiddag
Matkassen kom i söndagskväll, mellan 19 och 20. 
Bra tid för vår familj, då är vi nästan alltid hemma.

Allt i påsen såg väldigt fräscht och fint ut! 
Ekologiskt, svenskt gott och närproducerat 
Bla potatis från Kalle och Märta på grönsakerdirekt
Det är ett stort extra plus! 
Extra god mat, som inte transporteras långt och som gynnar regionen.
Win-win-win 
Igår gjordes första rätten.
Chili con carne, western style. 
Enligt receptet skulle det ta två klockor att göra. ca 25 min. 
Stämde finfint! 
Och blev väldigt mycket godare än den vanliga chilin som jag gjort tidigare.

Om jag gör detta för att slippa handla?
Njae. För handla måste jag göra ändå, dock inte alls lika mycket. 
Men framförallt för att få in nya barnvänliga rätter, bra och näringsrik mat.
Dessutom saker som går snabbt.
Iom att allt är färskt så är det redo att börja lagas direkt, och kräver ingen planering från min sida.
Min tanke är att köra matkasse varannan vecka. 
Jag tror att det ger en bra balans i vårt familjeliv
och man kan prioritera andra saker som är roligare :)

Ni kommer att få resumé från övriga maträtter i veckan också så klart!






Kommentarer

  1. Kanon med veckansmiddag! Har kört det varannan vecka i snart 3 år. Fortfarande inte tröttnat och inte fått samma maträtt mer än 2-3 gånger. Imponerande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju väldigt imponerande! Jag gillade fräschheten, det närproducerade och att få in lite nytänk i matlagningen!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …