Fortsätt till huvudinnehåll

Let us present: krypin ala Lilla S!

Äntligen har vi fått lite mer ordning på Lilla S barnrum.
Han har, precis som Lilla O, en gammal på-väg-till-tippen-byrå.
Vitmålad, med blåa handtag. Lilla O har gröna. 6 handtag för 9 kr på IKEA.
Billig barnmöbel.
Ser ni de supersöta bokstöden som står ovanpå? 
Söta-så-man-nästan-dör.
De är redan testade. Går utmärkt att slänga i huvudet på Lilla S.
Strålande.


Det är mycket, "har Lilla O måste Lilla S ha".
Som en fjällräven-ryggsäck. Det borde alla barn ha. 
Det är nostalgi och snygghet i ett!
Lilla S fick en jättefin födelsetavla i present på namngivningen.
En akvarellmålning med alla fakta 
(som föräldrarna fick leta bland bilder för att komma ihåg. Det där med barn två..)
Den där födelsetavlan kan man beställa, genom att maila hit.


Visst är det underbart med limegrönt golv?
Jag älskar det! 
Så troligen får jag och Lilla S byta rum sen. Menmen.
Jag gillar ju giraffer, apor och ugglor med. Så varför inte. 



Kommentarer

  1. Åh va fint lille S fått det! Älskar också det gröna golvet! och extra plus för den snygga tapeten från Midbec, den pryder en vägg i vår lilla Es rum :)

    SvaraRadera
  2. Gillade verkligen giraffen och de andra djuren, var har du hittat dem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://www.babyfrog.se/djursiluetterstoravaggklistermarken-p-750.html
      Här finns de! Är verkligen superfina och i "bladiga" färger :)

      Radera
    2. eller gladiga då. (automagisk stavning är oftast av ondo)

      Radera
  3. Vad fint ni gjort :-) Supersnyggt! Kram från systern.

    SvaraRadera
  4. Sixten bor verkligen som den minstgreve han är. Nu förstår jag även varför du ville ha min mejladress :) Du är ju för go! Kram! Sanna

    SvaraRadera
  5. Superfint : ) Kram Sofia

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …