Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens tvååring

Tvååringen har börjat köra lite "lilla-gammal"-snack.
Det innefattar ett helt gäng svordomar, många roliga meningar och ett direkt eko av föräldrarna.
Nej vi svär inte hemma.
 Inte enbart iaf.
Dagens kommentarer har varit: "mamma jag ska sitta här o mysa"
"jag älska dig så hääääääärrr mycket" (visar storgäddan med armarna)
"jag är fantastisk" (Pappas självförtroende. Redan nu.)
"Min Sicken, Puss" (Sicken=Sixten, förut känd som Hitten)

Detta gör att man återhämtar sig lite snabbare från utbrotten.
För att inte få åka skidor när det inte finns någon snö.
Och är 12 plusgrader.
Det förstår väl vem som helst att man bryter ihop för.
Eller för att päronet till mellis är skuret på fel sätt.
Eller för att man inte får ha sina fodrade gummistövlar alltid.
Eller för att man inte får äta 83 knäckebröd till middag.
Eller för att man bara fick en glass, precis som alla andra barn, på gympa-avslutningen.
Jodå. 
Tvååringar är jättelätta att förstå sig på.
Verkligen.
Ombytligt var ordet.

Kommentarer

  1. Ha ha, det där jag känner igen mig i :-). De är allt bra härliga de små och de vet precis vad de vill.
    Ha det! /Jennifer

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…