Fortsätt till huvudinnehåll

Spara lite gammalt

Ovanvåningen i vårt hus är inget som direkt har varit flitigt använd på ett gäng år.
När vi renoverade där blev det därför en ganska radikal skillnad.
Vi försökte lämna kvar och ta fram gamla detaljer som var vackra. 
Bland annat valde vi att inte klä detta fantastiska hörn med vägg, utan lämna det bart. 
Vilket fantastiskt hantverk!
Hela huset består av timmerväggar, och det är som bekant inget litet hus.
Kan ana att det tagit sin tid att bygga.


En bar balk i taket behöver inte vara trären. 
Vi lämnade kvar lite gammal sliten tapet, 
och frågar du mig så tycker jag det är snyggare såhär!

En klassiker när man renoverar är att man bygger bort förvaring.
Vi har sparat alla gamla "kattvindar" eftersom vi dels inte
hade någon bättre ide vad vi skulle göra där och dels behövde
någonstans att ställa alla julsaker.
Originaldörrar behölls på alla som hade det. De som inte hade det fick 
vita köksluckor från IKEA. Med en snygg porslinsknopp på.
Jag gillart!



Kommentarer

  1. Fina dörrar! Det är svårt att veta vad man skall göra med dessa kattvindar men de kan vara kul för barnen att bygga koja i:) Kram Nilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, vi har en tendens att bara samla på oss en massa skräp där...märkligt :) Kram

      Radera
  2. Oj, oj vad ni fixar och donar. Hoppas att det blir som ni vill att det ska bli!
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, huset har krävt en hel del fix men vi är nöjda med resultatet i slutändan :)
      Kram

      Radera
  3. Och jag gillart också, ååååh vad vackert och charmig!! Vad bra att ni valt att behålla allt det vackra som finns i huset, wow vilket smide på dörren, jättefint!!! Häftigt också med bjälkarna!!

    KRAAAAAAM aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är där själen i huset sitter och det som gör att det är charmigt! Även om alla sneda vinklar kan gör aatt man lär sig väldigt många svordomar..
      Kram :)

      Radera
  4. Gillar att ni sparar sköna detaljer, det är ju det som gör hemmet personligt och att inte ha det som alla andra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja vi gillar det. Gamla hus har en själv och den ska man inte slarva bort!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …