Fortsätt till huvudinnehåll

Konstrunda

Det är ju bra märkligt. Det snöar fem snöflingor på Österlen. 
Alla landar på vägen. 
Ställer sig på högkant.
Cirkulerar.
Och gömmer sig när snöplogen kommer.
Därav, igenblåsta vägar. Som alltid. Suck.
Det är bara det att det inte brukar vara så när det är Påsk. Och Konstrunda.
Typiskt.



Trots detta ställde vi ut våra tavlor. Och Susanne sina smycken. 
(som du även hittar här)
Jag var bara på plats de första två dagarna. 
Men en hel del såldes trots vädret. Och därav färre människor i rörelse.
"Gamla" goda vänner kikade förbi. Så glad jag blev!
Vissa människor saknar jag galet mycket.



 Jag hade eminent hjälp första dagen.
Och nej. Han såldes inte. 
Fick faktiskt inte ett enda bud på honom. 
Trots att jag hade en röd "dutt" beredd för att markera som såld.

Mer från Skåne kommer imorgon. 
Måste bara visa denna roliga bild på Lilla S och Morfarn. 
("Moffa, han med ägget" enligt Lilla O. =morfar, han med skägget)


Och ja, jag vill fortfarande flytta dit.
Tror inte man kan leva utan Österlen.

Kommentarer

  1. Men vad kul med konstutställning :) Fina bilder!! Kul att det blev lite försäljning trots vädret!! Söt liten där också och en ljuuuuvlig moffabild :))

    Stöööörsta kraaaamen aka

    SvaraRadera
  2. Vi var också på konstrunda igår. Dock ställde vi inte ut själva;-)

    Ha en fortsatt fin påskhelg.

    Kram Lena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet.
Dricka bubbel. Skratta.
Finnas till. Äta glass.
Smida planer. Förkasta planer.
Skratta lite till.
Och ha det ljuvligt.
Tänk att få ha fina människor i sitt liv.
Att få ventilera. Att få feedback.
Att bli lyssnad på.
Att få lyssna.
Livet är bra fint!
På en vanlig fredag dessutom.