Fortsätt till huvudinnehåll

Husets hjärta

Vårt kök. Det är typ där vi hänger. Alltid. 
Vi valde ett lantligt Ikea-kök. Inget fancy pancy här. 
Båda disk-hoarna är i vit keramik. Jag tycker det ger en extra lantlig känsla.
Och ger extra spänning i tillvaron när man ska handdiska saker eftersom det lätt genererar lite kras..
Det vita skåpet på väggen är ett halv biblioteksskåp som vi fixat till och nu förvarar glas i.
Den vita stolen på bilden fanns i huset. Har bara klätts om.



Vi har valt att inte ha några överskåp. Dels klarar vi oss iaf, men framför allt så tycker jag att det ger mer rymd i rummet. Istället valde vi ha en kaklad vägg från bänkskiva till tak. Det tog ett tag innan vi hittade kakel med rätt röd nyans kan jag säga. 
Baksidan på köksön där det sitter tråkiga täckskivor valde vi att tapetsera. 
För även om det var ett lantligt kök som eftersträvades ville vi inte ha det helt vitt. 
Dessutom är det ett utmärkt sätt att lätt få till en förändring av köket.


Kvar i köket finns vedspisen. Som faktiskt fungerar. Mysig känsla att bara titta på den.
Och är det strömavbrott. Då kan vi faktiskt laga mat. Om vi verkligen vill.


Detaljbilder från köket får ni en annan dag. När batteriet är laddat. Suck.

Det finns en riktigt negativ sak med köket. Det verkar inte följa med någon kock.
Tycker det är lite dåligt faktiskt. 



Kommentarer

  1. Wow vilket jättefint kök!!! Vackert lantligt men samtidigt personligt, mysigt och ombonat! Kul ide med det gamla skåpet på väggen. Tack för fin inspo!

    Jättemysigt fik i inlägget nedan också, sååå fina tapeter!!

    Stöööörsta kraaaaamen aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack söta du! Ja vi är väldigt nöjda, och tycker verkligen att det blev personligt.
      Och det är ju rött. Bara det liksom.
      Kram :)

      Radera
  2. Läckert kök.
    Jo då visst är det jag som driver Stilistla också =) Du är så välkommen in till min nya blogg.
    // Tess.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.