Fortsätt till huvudinnehåll

Husets hjärta

Vårt kök. Det är typ där vi hänger. Alltid. 
Vi valde ett lantligt Ikea-kök. Inget fancy pancy här. 
Båda disk-hoarna är i vit keramik. Jag tycker det ger en extra lantlig känsla.
Och ger extra spänning i tillvaron när man ska handdiska saker eftersom det lätt genererar lite kras..
Det vita skåpet på väggen är ett halv biblioteksskåp som vi fixat till och nu förvarar glas i.
Den vita stolen på bilden fanns i huset. Har bara klätts om.



Vi har valt att inte ha några överskåp. Dels klarar vi oss iaf, men framför allt så tycker jag att det ger mer rymd i rummet. Istället valde vi ha en kaklad vägg från bänkskiva till tak. Det tog ett tag innan vi hittade kakel med rätt röd nyans kan jag säga. 
Baksidan på köksön där det sitter tråkiga täckskivor valde vi att tapetsera. 
För även om det var ett lantligt kök som eftersträvades ville vi inte ha det helt vitt. 
Dessutom är det ett utmärkt sätt att lätt få till en förändring av köket.


Kvar i köket finns vedspisen. Som faktiskt fungerar. Mysig känsla att bara titta på den.
Och är det strömavbrott. Då kan vi faktiskt laga mat. Om vi verkligen vill.


Detaljbilder från köket får ni en annan dag. När batteriet är laddat. Suck.

Det finns en riktigt negativ sak med köket. Det verkar inte följa med någon kock.
Tycker det är lite dåligt faktiskt. 



Kommentarer

  1. Wow vilket jättefint kök!!! Vackert lantligt men samtidigt personligt, mysigt och ombonat! Kul ide med det gamla skåpet på väggen. Tack för fin inspo!

    Jättemysigt fik i inlägget nedan också, sååå fina tapeter!!

    Stöööörsta kraaaaamen aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack söta du! Ja vi är väldigt nöjda, och tycker verkligen att det blev personligt.
      Och det är ju rött. Bara det liksom.
      Kram :)

      Radera
  2. Läckert kök.
    Jo då visst är det jag som driver Stilistla också =) Du är så välkommen in till min nya blogg.
    // Tess.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.