Fortsätt till huvudinnehåll

Ge och ta

Idag har jag tankat energi för en stund. 
En fin vän kom på lunch. 
Då får man bjuda på finlunch. 
Rotfruktsgratäng, grillade tomater, sallad, bea, pepparstek. 
Fruktsallad, kesella, choklad. För klart man måste ha efterrätt.
Älskar människor som ger energi, såna borde alla se till att omge sig med. 
Gör slut med den andra sorten! Och behåll energi-givar-vännerna. 

Energin behövdes. För idag. Idag var det barngympa. 
Jag vet. Det är helt obegripligt. Men ändå sant. 
Tydligen är jag ledare för barngympan. 
Tillsammans med en annan, betydligt mer pedagogisk människa som tur är.
Visst är de där halvportionerna helt underbara. 
De där 15 busfröna som kommer. 
Och kör skiten av sina föräldrar och ledarna. 
Med mig hem fick jag en ultratrött Lilla O. 
Som skulle duscha. Eller nej. Absolut INTE duscha.
Bada.
För det är precis vad alla föräldrar vill när klockan redan är läggdags. 
Och tvätta håret. Det är precis det Lilla O vill vid denna tiden.
Eller inte. 
Eller rättare sagt. Han vill aldrig det. Någonsin.
För han får schampoo i ögonen. 
Även om flaskan bara kommit till badkarskanten
och inte ens använts. 
Redan då skriks det i falsett. 

Mina ömma öron. 
Tur jag hade lite nytankad energi.

Kommentarer

  1. Ja det där med tvätta håret är inte alltid enkelt, hihi. Känner igen mig.
    Härligt att tanka energi, det måste man göra då och då. Man blir så urlakad särskilt efter alla sjukdomar. Hoppas verkligen ni får vara friska nu! Vi längtar också. Tack för din söta hälsning.
    Kram Linda

    SvaraRadera
  2. Men vad trevligt med både din goda middag och gympan :) Heja dig vad hurtig du är :)) Jag är glad att jag klarar ett gympa-pass själv, att vara ledare skulle jag iiiinte klara, fniss. Låter kul med barngympa men samtidigt intensivt, haha!

    Kraaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. skenet bedrar, hurtigheten är inte konstatnt på något vis. Tyvärr :)
      Kram!

      Radera
  3. Tips på att få mindre skrik i duschen vilket kan göra att vilken mamma som helst att gå i ide..
    Mira o Jack har själva fått hålla en handduk för ansiktet som då löddret och vattnet kommit i istället, samtidigt som de då lutat huvudet bakåt.
    Inget mer gap här inte :-D
    Pippifåglarna gör sig bra i riset! :-D
    Hoppas ni får en härlig påsk! ,,Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smartigt! Tack för tipset, det ska jag minsann testa! Allt är värt ett försök där kan jag säga.
      Glad Påsk :) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Vem vill inte dricka skumpa?

Då är det åter dags att gissa datum för leverans! Beräknat är den 9 augusti. Hittills är viktuppgången 7 kg. Någon viktuppskattning av bebisen är inte gjord denna gången, så mycket mer info kan ni inte få. Förra gången såg det ut såhär Resultatet då blev leverans 18 dagar innan beräknat. Nu, precis som då, utlovas en flaska bubbel till den som kommer närmast! Och denna gången räknas bara kommentarer i bloggen som tävlande. Sist vann min man, han gissade 1 timme fel bara men eftersom han aldrig skriver kommenterar (eller ens läser) så kommer han inte att vinna denna gången :)