Fortsätt till huvudinnehåll

Horoskop

Dagens horoskop i tidningen var ju inte väldigt upplyftande.
Jag läser det varje morgon. 
Om jag tror på det? 
Nej.
Men idag vettetusan.
Jag hade en ganska stressad dag framför mig imorse.
Men det såg ändå rätt ljust ut när jag hade ett väldigt flyt på grejor som hände.
Därför var jag och Lilla S på väg för att storhandla redan 9.10. 
Bra jobbat!
Och lappen hade vi med oss! 
Bra jobbat igen!
Allt plockades ner i vagnen.
Alla var glada.
Tills vi kom till kassan. 
Då upptäcktes att plånboken var gladast av alla för den var kvar hemma. 
Jag blir så TRÖTT på mig själv!
Lämna alla varor, åka hem. För att hämta plånboken.
Det är ju bara runt hörnet...
Var plånboken var?
I väskan. Som stod på trappan. Utanför dörren.
Om Lilla S uppskattade en tagning två i mataffären?
Han verkade gilla de 400 majskrokarna han försågs med.

Tydligen blir det bättre imorgon...
ja hoppas kan man ju verkligen


Kommentarer

  1. Måste ju onekligen kännas fantastiskt att ha bättre flyt att vänta ;-) Trodde du inte på Horoskop :-O Ibland måste bevisen till... och frågan är om inte detta räckte?

    Annars: Disträ kan väl vem som helst bli då våren står för dörren och barnen pockar på uppmärksamhet... i det här fallet var det mer som stod för dörren ... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beviset var tillräckligt! Jösses vilken dag! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom