Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens tvååring

Lilla O: "Mamma, de va jättegott!!"
Mamman: vad kul att du gillade det!
Lilla O: "jaaAaa de va lyxit!" 

Vad han fick?
Fastbränd ugnspannkaka...

Ibland får han faktiskt lyxigare mat. 
Även om man inte kan tro det.
Och även om han säger att det inte är så.
Man ska inte riktigt lita på vad en 2.5 åring säger serru.

Hur jag lyckades bränna fast en ugnspannkaka?
Antagligen beroende på mina fantastiska matlagningsskills. 

Kommentarer

  1. Härligt när det man gör gillas :-) Jag såg att du länkar om tävlingen... den är tyvärr redan över. Tack för att du ville vara med! Ha en riktigt go dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha är inte alls i fas med tiden uppenbarligen :)

      Radera
  2. Man får höra så mycket roligt från de små liven =) Den var säkert toppengod!

    Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Toppengod var definitivt att ta i men de säger väldigt mycket kul :)

      Radera
  3. Härligt, av barn får man höra sanningen... det var säkert väldigt gott. Kul att du vill vara med i min utlottning, lycka till.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det är oroväckande ärliga de där små! Kram

      Radera
  4. Vad skönt att få lite uppskattning även om man själv inte tycker att man alltid lyckas 100 procent med maten och från en 2.5 åring vet man ju dessutom att det är sant ;)

    Kram Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Ja det kändes väldans mycket bättre efter kommentaren men jag blir ju lite nervös över vad man brukar ge honom :)
      Kram

      Radera
  5. Haha, men du vet - av barn får man höra sanningen så jag tror den där pannkakan smakade smaskens, fniss :)

    Kraaaaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. och jag oroar mig lite över den olyxiga maten han brukar få då :)
      Kraaam

      Radera
  6. Haha, men sötnosen då. Jag tyckte iof också konstiga saker när jag var liten. Som att det bästa som fanns var när pappa vispat dåligt och det var klumpar i mannagrynsgröten :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahah det är tur man ändrar smak med åren! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.